Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Uppkomst och utveckling - Större järnvägsföretag i Amerika och Afrika - Utvecklingen av Sveriges järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
JÄRNVÄGAR.
järnvägs tillkomst kan man färdas på 48 timmar från havet till nämnda huvudstad, en
resa vartill man på kamelryggen behövt 40 dagar.
Såsom sammanfattning av vad härovan yttrats rörande uppkomsten av
järnvägarna i olika länder kan slutligen tjäna följande översikt över tiderna för öppnandet
för allmän trafik av en del utländska järnvägar.
I England Stockton—Darlington der l 27 sept. 1825
» Frankrike S:t Etienne—Lyon » 1 juli 1832
» Belgien Bryssel—Malines » 5 maj 1835
» Tyskland:
» Preussen Berlin-—Zehlendorf » 22 sept. 1838
» Bayern Nürnberg—Fürth » 7 dec. 1835
» Sachsen Leipzig—Althen » 24 april 1837
» Österrike Budweiss—Linz » 1 aug. 1832
» Tjeckoslovakien Prag—Wejhybka » 21 mars 1830
» Ryssland S:t Petersburg—Zarskoje Selo » 30 okt. 1838
» Holland Amsterdam—Haarlem » 20 sept. 1839
» Italien Neapel—Portici » 4 okt. 1839
» Ungern Pesl—Våcz » 15 juli 1846
» Schweiz S:t Louis—Basel » 15 dec. 1845
» Nordamerika Baltimore—Ellicott Mill » 22 maj 1830
»Japan Tokio—Y okohama » 12 sept. 1872
» Danmark Köpenhamn—Roskilde » 27 juni 1847
» Norge Oslo—Eidsvold » 1 sept. 1854
Utvecklingen av Sveriges järnvägar.
Medan 1800-talets förra hälft karakteriseras av kommunikationsintressenas
samlande omkring stora kanalarbeten, hamnanläggningar o. dyl. kan seklets senare hälft
sägas inrymma skapandet av järnvägarna i landet.
Visserligen hade redan under den förra hälften frågan kommit på tal, närmast
föranledd av misströstan om fullbordandet av det sedan länge med stora kostnader
bedrivna arbetet med Göta kanal. Det vållade missnöjet med kanalens sträckning,
särskilt genom Östergötland till Slätbaken i stället för från Vättern till Hjälmaren,
föranledde nämligen, att redan vid 1828—30 års riksdag en motion väcktes, att ständerna
skulle anmoda sina fullmäktige i riksbanken eller riksgäldskontoret att genom
sakkunnig person låta undersöka trakten mellan sjöarna Vättern och Hjälmaren i syfte att
utröna, huruvida en järnbana där skulle kunna åstadkommas. Förslaget föll emellertid.
Samma öde rönte en vid 1840—41 års riksdag väckt motion, att understöd måtte
lämnas de enskilde eller bolag, som ville anlägga järnvägar, där sådana funnes
ändamåls-enligare än kanaler.
Medan man sålunda i ständerna och bland intresserade endast dryftat
lämpligheten av och sättet att bygga järnbanor, omsatte man i Värmland tankarna i handling,
och första uppslaget till järnväg i Sverige torde vara att finna vid Långbans gruvor,
varom ett protokoll från år 1818 angående Långban förmäler:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
