Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Den motordrivna vagnen; automobilen och motorcykeln - Henry Ford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
VELOCIPEDEN, AUTOMOBILEN OCH MOTORCYKELN.
ett elektricitetsverk, varvid han använde sin fritid och sina besparingar till uttänkande
och byggande av automobiler. Dessa voro länge mer än enkla, fig. 849 visar Ford på sin
första vagn, men förbättrades allt efter som hans erfarenhet vidgades och
automobil-tekniken i övrigt gick framåt. Slutligen hade Ford kommit så långt att han framställt
en vagn, vilken han ansåg vara värd tillverkning och kunna säljas. Han bildade då
Ford Motor Company i Detroit för tillverkning av automobiler. Aktiekapitalet var
28 000 dollars eller c:a 100 000 kr., varav han själv insatte fjärdedelen och elva andra
personer resten. Under de första fem åren var tillverkningen obetydlig. Men under
tiden klarnade för Ford allt mera de riktlinjer, efter vilka han ville arbeta.
Automo-bilerna voro på den tiden dyra och endast en och annan förmögen person kunde bestå
sig med en motorvagn. Ford uppställde en helt annan synpunkt. Han sade sig att
automo-bilen är ett alldeles för praktiskt fortskaffningsmedel för att vara förbehållet ett fåtal
personer. Automobilen borde kunna ägas och brukas av var man. Kunde detta
förverkligas, då skulle även automobilindustrien bliva en verklig jätteindustri. Men första
villkoret härför är att vagnen är billig, så att var man kan köpa den. Dessutom måste
vagnen vara praktisk och lättskött samt rymlig. För att bliva billig få inga kostnader
nedläggas på dyrbar utstyrsel. Dess hållbarhet måste även bliva begränsad, d. v. s.
tillräcklig, men ej onödigt stor. Reservdelar måste tillhandahållas över allt och till billigt
pris. Tillverkningen måste slutligen ordnas på billigaste möjliga sätt.
På basen av dessa idéer utarbetade Ford till år 1908 en vagn, vilken sedan blivit i
det närmaste oförändrad ända till 1925. Det tog några år innan vagnen började bliva
allmännare använd. År 1913 tillverkade emellertid Ford nära tre gånger så mycket
som den näst största amerikanska konkurrentfabriken, och året därpå tillverkade han
flera vagnar än Amerikas tio största automobilfabriker tillsammans. Hans tillverkning
var slutligen planerad för 3 millioner vagnar pr år, men han torde dock ej kommit fullt
upp till denna siffra. Sammanlagt har Ford tillverkat mer än 10 millioner vagnar.
Fordvagnen var ej vacker att se på, men den var rymlig och lättkörd samt billig.
År 1908 kostade den 950 dollars, ett för den tiden lågt och därför mycket frestande pris.
Allt efter som omsättningen ökade, förbättrades och förbilligades fabrikationen, och år
1925 var priset 290 dollars, ett pris som även den enklaste arbetare kunde komma ut
med. Följden blev även att i Förenta staterna var sjätte person vid den tiden ägde en
automobil, d. v. s. i runt tal en automobil pr familj. Då några år tidigare en
automo-bilräkning gjorts i Amerika och det visade sig att det då fanns en automobil på var
fjortonde person, skrev Ford i en av sina reklambroschyrer, med anspelning på att hans
konkurrenter påstodo att fordvagnen ej var värd benämningen automobil, att »i Amerika
äger var fjortonde person en automobil och de vilka ej äga någon automobil hava en
ford», ett skämt som väckte stort jubel.
Ford, vilken så småningom löste ut sina medintressenter ur företaget, blev sålunda
med tiden ägare till världens största enskilda affärsföretag. Detta omfattade till slut
ej blott själva automobiltill verkningen utan även råmaterialframställningen, såsom
järn-och stålverk, garverier, gummiplantager m. m., ävensom transportmedel, såsom
järnvägar, fraktflotta m. m. Affärens omsättning uppgick till omkring 1 000 millioner dollars,
d. v. s. många gånger svenska statens budget.
Den största insatsen ligger i det sätt varpå Ford organiserat fabrikationen, det som
möjliggjort prisets ständiga sjunkande. Några ändringar, även av de minsta delar, fingo
i regel ej förekomma. Alla delar måste göras så absolut lika, att de utan passning kunde
hopsättas till maskiner. Hopsättningen försiggick på s. k. monteringsband. Detta
inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
