Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Velocipeden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
VELOCIPEDEN, AUTOMOBILEN OCH MOTORCYKELN.
Fig. 711. Velocipedens delar.
man sökt utveckla velocipeden till trehjuling för barn och äldre personer, för vilka
balanseringen med tvåhjulingen ställde sig svår.
Ett annat liknande försök visar fig. 684, utfört av Tremper 1870. . Avsikten med
denna konstruktion är att göra axelavståndet så kort som möjligt för att underlätta
styrningen. Bilden är bevarad i Deutsches Museum.
Att velocipeden även fann praktisk användning framgår av den dåtida
tidningspressen.
I Svenska Familjejournalen för 1869 publiceras under rubriken Allmännyttigt den
i fig. 685 visade vackra bilden samt
följande text: »Kantons förbättrade
velociped. Ursprungligen blott en leksak för
barn, har velocipeden under de senare två
åren avancerat till ett i hög grad omtyckt
självfortskaffningsmedel för fullvuxna
personer och rivaliserar till och med i detta
hänseende med hästen, så vida icke de
från Paris ingående berättelserna därom
äro överdrivna. I Paris har velocipeden
blivit fullkomligt naturaliserad och har
där blivit ett så nyttigt kommunikationsmedel, att man undrar över, huru världen
kunde existera den förutan.»
I benskakarens form kom bicykeln i slutet av 1870-talet till Amerika och det var
där den erhöll sitt namn »boneshaker». Snart förbättrades emellertid maskinen
ytterligare, i det man utförde hjulbanan spårformig och i spåret inlade en fingertjock
kaut-schuksträng, vilken genom sin elasticitet mildrade »benskakningen». Vidare
förbätt
Fig. 712 o. 713. Utstansad plåt.
Fig. 714 o. 715. Plåten utbucklad.
rade W. F. Reinolds och J. A. Mays själva hjulkonstruktionen på sådant sätt, att de
i stället för träekrar använde s. k. hängekrar av tunn ståltråd (fig. 686 från Science
Museum i London). Härigenom blev maskinens vikt betydligt mindre. Så anbragtes
kullager på axlarna, varigenom friktionsmotstånden förminskades. De genom vikt- och
friktionsminskningen gjorda vinsterna hade till följd att drivkraften blev mindre. Detta
tillät ökning av utväxlingen, varför man började öka framhjulets diameter betydligt,
varigenom även körhastigheten ökades. Så uppstodo de s. k. höghjulingarna; fig. 687 visar
en i Deutsches Museum bevarad, omkring 1880 tillverkad velociped. I denna form
återkom bicykeln till England, varest den blev föremål för fabrikation. I detta land gjordes
omkring år 1885 ytterligare en högst viktig förbättring av Humber, i det att han kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
