Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Landsvägar och landsvägsfordon, av H. Liljestrand och E. Paul Wretlind - Vägarnas historiska utveckling. Vägtyper i Sverige och utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGARNAS HISTORISKA UTVECKLING. VÄGTYPER I SVERIGE OCH UTLANDET. 383
träffar bredd som motståndskraft och sträckning. Till största delen äro dock dessa
vägar underhållna med grus. — För samtliga de nu behandlade vägklasserna har som
maximilutning gällt 1:20 och som minsta kurvradie 50 m, varvid dock i svår terräng
tillåtits 30 m och till och med mindre.
På senare tiden har denna fjärde grupp utökats med tre olika slag av något strängare
klassificerade vägar. År 1914 tillkom typen enklare väg, karakteriserad av 3.5 m bredd
och maximilutning 1:10. Denna typ, tydligtvis något billigare än den äldre 3.6
metersvägen, avsågs egentligen att användas i de glest befolkade bygderna norr om
Dalälven och i Värmland.
1919 tillkommo två andra vägtyper, ödebygdsväg och statsunderstödd utfartsväg.
Den förstnämnda av dessa karakteriseras av 2.5 m bredd och maximilutning 1 : 10.
Vanligen utföras förekommande konstarbeten såsom broar, trummor o. d. av trä.
Öde-bygdsvägarna äro, som namnet angiver, i första hand avsedda att tjäna kolonisationen
och befordra odlingens framträngande i folkfattiga bygder. De hava i ganska stor
utsträckning kommit till användning i övre Norrlands fjälltrakter. De statsunderstödda
utfartsvägarna böra kanske lämpligare hänföras till kategorien enskilda vägar och äro
avsedda att förbinda enskilda vägnät med större kulturorter. Byggandet av dylika
vägar har begränsats till länen norr om Dalälven och Värmland
Efter den behandlade gruppen allmänna vägar på landet följer en mindre grupp,
allmänna vägar inom städerna. Konstruktionen av dessa vägar, vilka sedan gammalt
kallats gator i den mån de blivit bebyggda, utgör en viktig gren av
kommunaltekniken och måste bliva ganska olika det byggnadssätt, som gäller för vägarna på
landsbygden. En hel del särskilda önskemål, orsakade av de speciella förhållanden, som
existera i städer och samhällen, måste tillgodoses. Hänsyn skall tagas till den vida
intensivare trafiken, invånarnas personliga trevnad, allmän hygien och så vidare.
Den sammanlagda längden av de allmänna vägarna på landet var i Sverige år
1925 67 745 km, varav 19 444 km äro »landsvägar» och 48 301 km »bygdevägar».
Sammanlagda längden av städernas vägar och gator var 1920 3 507 km.
De enskilda vägarna slutligen utgöra tillsammans ungefär 60 000 km. I regel hava
givetvis dessa vägar liten trafik. På åtskilliga ställen i landet utgöra de dock
synnerligen viktiga trafikleder och uppfylla stundom mycket högt ställda anspråk, vad
beträffar vägens byggnad.
Vägtyper i utlandet. Den utveckling av vägväsendet, som ovan beskrivits, torde
i stort sett kunna anses generell för hela världen. Liksom många andra av teknikens
grenar hade även vägbyggnadskonsten nått en hög utveckling i främmande länder,
medan Skandinavien ännu var obruten mark. Av fornlämningar framgår, att
kineserna redan i tredje århundradet före Kristus byggde en väg över bergskedjan
Tsin-ling-schan. En storartad vägbyggnad av icke mindre än 2 600 km längd lär hava
utförts av perserna från den elamitiska huvudstaden Susa vid Persiska viken till Efesos
på Mindre Asiens västkust.
De vägbyggnader, som likväl bäst bevarats till eftervärlden, äro romarnas
storslagna här vägar, vilka viktiga strategiska leder genomkorsade det vidsträckta romerska
väldet i alla riktningar. Dessa legmnvägar torde i allmänhet utförts av slavar och
krigsfångar och utmärkte sig för utomordentligt solid konstruktion, ofta med vägbana av
sten, murad i kalkbruk. Också har den alltmera ökade trafiken under århundraden
icke kunnat förinta dem och ännu i dag äro flera av dessa vägar i bruk, t. ex. i Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
