Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Värmeisolering, av William Fagerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSTEKNIK. VÄRMEISOLERING.
283
Fönster:
Enkla fönster i träbågar, 70 % glasyta..............................................k = 7.20
d:o d:o med järnbågar........................................................k — 7.90
Dubbla fönster i träbågar.............................................................. k = 2.90
d:o d:o med kopplade bågar....................................................... k = 3.90
d:o d:o i järnbågar..............................................................k = 3.00
Dörrar:
Tjocklek: 3 c/m 5 c/m
Enkel dörr........................................................k = 5.30 4.50
Dubbel dörr.......................................................k = 2.80 2.10
Ytterväggarna i ett hus böra vara så väl isolerade som möjligt för att minska den
årliga uppvärmningskostnaden, men icke nog härmed, väggarna måste dessutom
besitta ett visst minimum av isoleringsförmåga, om byggnaden skall kunna fylla vissa
hygieniska fordringar. Exempelvis i ett kök med kanske dåligt drag i impipan blir
luften mycket fuktig. Detsamma gäller trångbodda lägenheter eller andra lokaler,
där en massa människor uppehålla sig under en längre tid. Om fuktig luft med en
mätt-ningsgrad av 75 % nedkyles 5 grader, blir luften fullt mättad och vattenångan
kondenseras samt utfaller på ytterväggarna. Upprepas detta under en längre tid, kommer
ytterväggen att bli våt eller, som man säger, lokalen fuktar. Ur byggnadsteknisk
synpunkt gäller det då att se till, att ytterväggen har så god värmeisoleringsförmåga, att
dess inre yta ej blir så kall, att en kondensation kan inträffa. Väggens inre
yttertem-peratur är beroende av yttre luftens temperatur och väggens transmissionskoefficient
k. Den inre väggytan blir kallare, då yttertemperaturen sjunker och då värdet på k
stiger. Ju kallare klimatet är, desto lägre måste värdet på k vara, om kondensation
skall undvikas. Från Malmö upp till Gällivare är den för värmeförlustberäkningar
antagna lägsta yttertemperaturen högst olika. För södra Sveriges kust från Lysekil
till Kalmar, inklusive Öland och Gotland, är denna temperatur satt till —16 grader.
Härifrån sjunker densamma sedan ju längre mot norr man kommer ända ned till —40
grader i nordligaste Sverige. Vid en fuktighetshalt om 75 % av full mättning sker
kondensation vid 5 graders lägre temperatur. Nu är emellertid 75 % relativ fuktighet
abnormt hög och får betraktas som ett gränsvärde. Man kan sålunda uppställa som
villkor för undvikande av kondensation, att väggens transmissionskoefficient skall
så avpassas efter den för orten gällande lägsta yttertemperaturen att
temperaturskillnaden mellan rumsluften och ytterväggens inre yta icke överstiger 5 grader.
Den värmemängd, som pr m2 väggyta överströmmar från luft till vägg, när
temperaturfallet, AL (se fig. 510) är 5°, kan beräknas enligt ovan till: W = 5° • a. Sättes
a till 9, blir W — 45 kgcal/tim. Är lufttemperaturen i rummet t och ute t0, har man
45
enligt ovan pr m2 vägg: W = k • (t—10). Om nu W = 45 och t = 18°, så är k = ———.
i o t0
Härav kan man beräkna det k, som kräves för att temperaturskillnaden mellan
rumsluft och väggyta skall vara högst 5° Cels., då t0 är lägsta yttertemperaturen.
Vid t0 = —16 grader blir............................................k = 1.30
> -20 > >...........................................k = 1.20
» —25 » >...........................................k = 1.05
» —30 » >...........................................k = 0.95
> —40 » >...........................................k = 0.80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
