Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Byggnadsmaterialen och deras användning, av Carl Forssell och Hjalmar Granholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSTEKNIK. BYGGNADSMATERIALEN OCH DERAS ANVÄNDNING. 233
Förtenning sker genom neddoppning i smält tenn. Tenn giver ett sämre skydd än
zink därför att så snart en spricka uppkommit i förtenningen, kommer järnet på grund
av sin egenskap av positiv pol i tenn-järnelementet att hastigt upplösas.
Fig. 429. Järndörr (Rosengren).
Användning-. I husbyggnader användes nästan uteslutande götjärn. Stål
förekommer endast i inredningsdetaljer såsom i lås, beslag o. d. Felaktigt talar man ofta
om »stål», när götjärn användes. I byggnadens
ytter-skal användes järnet till takplåt, listbeslag,
fönsterbänkar samt till karmar och bågar för fönster,
särskilt där trådglas begagnas. I dörrar (fig. 429)
begagnas järnplåt, helst isolerad mot eldåverkan, men
även till vanliga dörrar. Hörnskoningar och
liknande beslag göras även av järn.
Beskaffenheten av det inom byggnadsbranschen
till bärande konstruktioner använda göt järnet är ofta
onödigt underhaltig. Genom att använda högre
kol-halt skulle man få högre sträckgräns på bekostnad av
en ofta onödigt hög tänjbarhet. Detta skulle — se
ovan — giva bärkraftigare konstruktioner utan
nämnvärd prisförhöjning.
Som balkar, mest i form av I-balkar, användes
det valsade göt järnet direkt och utan vidare
bearbetning. Är balken av större dimension, användes ofta
en gjut järnsplatta för tryckfördelning under upplaget.
. Skarvar. Så snart konstruktionen skall
sammansättas av flera delar, måste hopfogning ske. Den
teoretiskt enklaste fogen är svetsen. I mellanrummet
mellan tvenne järndelar insmältes, sedan angränsande
partier upphettats, en fog av järn. Denna ger, rätt
utförd, samma hållfasthet som det helvalsade
jär
net. Insmältningen av järnfogen sker elektriskt eller genom värmebehandling. Fig.
380 visar ett svetsat förband mellan pelare och balk. Svetsning ger lätta och starka
konstruktioner och vinner allt större användning.
Skarvning av rund järn eller fästande av deras ändar sker ofta genom ändans
gäng-ning och’ förseende med mutter (fig. 430). Genom, gängorna försvagas järnet; detta kan
upphävas genom att änden smides ut till grövre dimensioner.
Detta lönar sig dock endast vid långa järn. Korta järn
tagas med den grövre dimensionen å hela längden. Ett
dylikt gängat järn kallas bult.
Bultar och nitar (fig. 431—433) användas i skarvar, där
kraften överföres genom tryck vinkelrätt mot rund järnets
längdaxel. Till nitarna och bultarna användas i dessa
förband särskilt mjukt järn. Niten värmes till ljus rödvärme,
införes i sitt hål och stukas till dikt anliggning. Vid
av-svalningen krymper den och drager järndelarna tätt
tillsammans. En viss friktion uppträder därför i ett nitför-
Fig. 430. Gängad ände med
mutter. Skarv med lång
mutter. Utsmidd ände, gängad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
