Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Pelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
HUSBYGGNAD.
Fig. 126. Parthenon. Pelaruppställning, se fig. 114
och 125.
Fig. 127. Parthenon, detalj av pelarkapitäl, balkar och
takplattor.
jämförelse med fig. 112, Fall I. Övre delen, lv av pelaren fig. 130, är Fall I upp
och nedvänt och nedre delen, 12, är Fall I rättvänt, gränsen mellan dessa är
S-kurvans vändpunkt. Ovan har (sid. 56) påvisats att, vid en slank pelare, belastningen
pr ytenhet av farliga snittet vid begynnande utböjning är densamma vid samma
värde å 1: a och varierar med
(a : l)2. I detta fall är totala lasten
densamma genom hela pelaren,
således är belastningen pr ytenhet
större vid övre änden. Härav
framgår att 12 : ax måste vara mindre
än 12: a2, och att lx: 12 är lika med
a j: a , om pelarens egen vikt är liten.
/a\2
(Man har P = ändytan X 1) X
Constant. Ändytan är proportionell
mot a2, hurudan tvärsektionens
form än är, blott pelaren har samma
tvärsnittsform överallt. Härav a^ •
. Const. = P — aH—j -Const.)
’ li/ \ 12 /
Pelarens uppställningsanordning är därmed klarlagd. Dess formgivning kan något
varieras. Fig. 130 1) visar den närmast till hands liggande formen, om pelaren i
tvärriktningen har uppställning enligt Fall I såsom å fig. 124 och 125 och man vill hava
samma utseende från alla håll. Skulle pelaren i tvärled hava samma anordning som å fig.
130, är pelare 2) å denna en naturlig anordning. På den undre, stora monoliten har ställts
en mindre. Fogen är lagd i centrumlinjens vändpunkt, och formgivningen är ägnad
att giva möjligast lika
påfrestning i pelarens olika delar.
Detta blir även fallet om
pelaren angripes av
horisontalkraft. Schematiskt visas å
fig. 130 3) hur resultant till
vertikal- och horisontallast
kommer att få sin
verknings-linje, och hur därav synes, att
tvärmåtten vid åverkan av
horisontalkraft böra variera
på samma sätt som vid slank
pelare.
Är såväl grunden under
pelarna som den balk eller det
murparti, som vilar på dem,
styva och svårböjliga jämfört med pelaren, och är anliggningen vid pelarens bas och vid
dess övre ände väl ihopfogad, kan såsom ovan gjorts pelaren anses så orubbligt fästad
vid sina ändar, att dessa, trots lastens inverkan, behålla sig vertikala, fig. 130, 3). Detta
antagande är som regel riktigt, vad gäller basen, vars grund alltid göres så orubblig
som möjligt. Orubbligheten av pelarens övre ände är i huvudsak beroende på grovleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
