Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSTEMET TYNGRE ÄN LUFT (aERODYNER). HISTORIK.
1137
1896 började vi mer än flyktigt intressera oss för flygning. Vi läste då med största
intresse Chanutes ’Progress in flying Machines’, Langleys ’Experiments in
Aerodyna-mics’, ’Aeronautical Annuals of 1905, 1906 och 1907’ och en del broschyrer, utgivna av
Smithsonian Institution, särskilt artiklar av Lilienthal och utdrag av Mouillards
’Em-pire of the Air’. De större arbetena gåvo oss en god uppfattning om flygproblemets
natur och svårigheterna vid tidigare försök att lösa det, under det att Mouillard och
Lilienthal, flygningens stora apostlar, delgåvo oss sin glödande entusiasm och
förvandlade vår overksamma nyfikenhet till aktiv verksamhet.
Fig. 1428. Orville Wright.
Fig. 1429. Wilbur Wright.
Inom flygkonstens område funnos två läger. Det ena representerades av sådana
män som professor Langley och Sir Hiram Maxim, yilka ägnade sitt huvudsakliga
intresse åt den rena flygningen, under det att det andra, representerat av Lilienthal,
Mouillard och Chanute, sysslade med glidflygning. Vi ha de största sympatierna för den
sistnämnda skolan, dels på grund av otålighet över det extravaganta slöseriet att montera
ömtåliga och dyrbara maskiner på vingar, om vilka ingen visste huru de skulle skötas,
och dels otvivelaktigt även på grund av den utomordentliga charm och entusiasm,
med vilken glidflygningens förespråkare beskrevo tjusningen av att segla genom luften
med tillhjälp av orörliga vingar och utnyttjande vinden själv såsom drivkraft.
Att balansera en flygmaskin kan vid första påseendet synas vara en enkel sak,
men alla, som experimenterat därmed, hade mött svårigheter, vilka de icke på ett
tillfredsställande sätt kunnat behärska. Många olika metoder hade försökts. En del
hade placerat tyngdpunkten långt under vingarna, i den tron, att tyngdpunkten alltid
skulle eftersträva att vara den lägsta punkten. I själva verket visade det sig, att
man erhöll en pendlande rörelse, som var synnerligen menlig för all stabilitet. Ett
mer tillfredsställande system, särskilt för sidostabiliteten, bestod i att anordna
vingarna i V-form. Teoretiskt erhöll man härigenom ett system, som automatiskt
bibehöll stabilitet, men i praktiken medförde det två allvarliga olägenheter; för det första
fick maskinen en tendens till oscillerande rörelse, och för det andra var dess inverkan
inskränkt till stilla luft.
72—270535. Uppfinningarnas bok. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
