Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSTEMET TYNGRE ÄN LUFT (aERODYNER). HISTORIK.
1133
mets lösning. Det var nämligen i första hand nödvändigt att förskaffa sig närmare
kännedom om de aerodynamiska förhållandena och olika stabilitetsförhållanden som
uppkomma vid glidflygning. Glidflygningen visade sig således vara den bästa och
mest nödvändiga förberedelsen för att med framgång kunna angripa det mera generella
flygproblemet. För utövande
av denna glidflygning
använde sig Lilienthal av en högt
belägen startplats. Hans
glidflygningar försiggingo på
så sätt, att han tog fart genom
att springa mot vinden,
varvid han minskade planens
anfallsvinkel genom att luta
apparaten något framöver.
Sedan han väl tagit språnget
ut i luften ökade han något
planens anfallsvinkel för att
därigenom allt efter
förhållandena erhålla det största
möjliga upptryck.
De första glidapparater
som Lilienthal byggde bestodo
huvudsakligen av tvenne
välvda vingar och ett stjärtparti.
Apparatens stomme var
tillverkad av vide, över vilken
vaxat tyg var spänt. Vid
mitten var apparaten försedd
med tvenne grepp, i vilka
föraren under glidflygning hängde
med armarna. Efter att på
detta sätt hava studerat själva
upptrycket mot vingarna och
huru detta var beroende av
olika profiler och ytornas
storlek övergick Lilienthal att
studera längd- och
sidostabili-teten utan att tills vidare
tänka på att anbringa
sido-roder för att därmed förändra
apparatens riktning i
horisontalplanet. Lilienthal insåg
till fullo nödvändigheten av att framtränga steg för steg för att därmed nå större
säkerhet i sina slutsatser. För att upprätthålla stabiliteten använde sig Lilienthal av en
enkel metod. Han förflyttade endast benen framåt eller tillbaka, varigenom han på
motsvarande sätt förändrade tyngdpunktslägets förhållande till tryckcentrum. På
samma sätt kunde han upprätthålla sidostabiliteten.
Fig. 1422. Vid Lilienthals försök med slagvingflygare
konstaterade han en lyftkraft av omkring 40 kg och beräknade att den
därvid utvecklade effekten uppgick till omkring 75 kgm/sek.
Fig. 1423. Otto Lilienthal i glidflykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
