Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet lättare än luft (aerostater) - Det stela luftskeppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1104
LUFTFART.
Fig. 1390. Sammannitning av fackverket till zeppelinarens stela
stomme.
Zeppelins första luftskepp hade en längd av 128 m och en diameter av 11.6 m. Redan
denna betydande längd, som dåförtiden innebar en mycket djärv konstruktion,
nödvändiggjorde införandet av en stel stomme. För att minska påkänningarna i stommen
måste lasten i möjligaste mån fördelas efter skeppets längd. Maskinanläggningen och
passagerarutrymmet fördelades på tvenne gondoler, en främre och en bakre. Hela
stommen utfördes med längsgående vägare och tvärgående, ringformade spant, dessa senare
på ett avstånd av 8 å 4 meter från varandra. Genomskärningen av skeppet blev härmed
en 24-sidig polygon. Vägare och spant voro byggda av aluminiumskenor i
fackverks-konstruktion, rikligt
uppstagade med ståltråd. De
ringformade spanten jämte
förstagningen indelade
skeppet i 17 skott, vilka vart
och ett inneslöt en
gasballong. Stommen vägde 5 825
kg. Varje ballong var
försedd med en automatiskt
verkande säkerhetsventil
och dessutom voro
manöverventiler anbragta på
fyra av ballongerna,
varigenom luftskeppets
avvägning kunde regleras. För
att styra och manövrera
luftskeppet var det utrustat
med höjd- och sidoroder
och dessutom med en 100
kg tung löpvikt, som kunde
förskjutas fram eller
tillbaka, för att därmed
möj
liggöra en avbalansering i skeppets längdriktning. Denna löpvikt, som å det första
skeppet försköts utefter en lina, utspänd mellan de båda gondolerna, förlädes sedermera
till en å senare skepp befintlig köl och sammansattes då av diverse nyttig last såsom
ankare, reservdelar o. d., vilkas placering var tämligen likgiltig, blott de medfördes
ombord. Sedermera har denna metod att reglera luftskeppets längdstabilitet helt
övergivits, och i stället använder man sig av ballastfördelning, gasreglering och rodren.
Höjd- och sidostyrning försiggick medelst roderytor, rörliga kring respektive vertikala
och horisontala axlar och placerade vid luftskeppets akter. På senare byggda skepp
visade det sig nödvändigt att införa höjd- och sidostabilisator.
Den 2 juli 1900 företog Zeppelin den första provfärden. Den blev icke någon större
framgång. En hel del haverier inträffade, och såväl den primitiva kraftkällan som
styrningen beredde åtskilliga besvärligheter. Men det visade sig i alla fall att stommen
höll och att den förmådde lyfta den beräknade lasten. Grunden var därmed lagd för
det fortsatta arbetet, och en värdefull erfarenhet hade erhållits for den vidare
utvecklingen.
Intill 1906 hade Zeppelins arbete i hög grad utsatts för allmänhetens förlöjligande
givetvis beroende på att hans strävanden rörde sig på ett område som låg utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
