Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Handelsfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDENS SKEPPS- OCH BÅTTYPER.
965
Fig. 1213. Motorseglaren »Polstjärnan». 1600 tdw, 1500 kvm
segelarea, 240 ahk propellermotor.
dats (fig. 1026). Mindre segéljartyg tillkomma fortfarande i viss omfattning, ehuru de i
allmänhet äro försedda med hjälpmaskiner i och propeller. Ett tvåmastat fartyg av för
fraktfart på Östersjön och Nordsjön vanlig typ är avbildat på fig. 1143. Större
motorseglare hava emellanåt spåtts en lysande framtid, men dessa förutsägelser hava
hittills blott i ringa mån blivit uppfyllda. Om bränslepriserna väsentligt skulle komma
att stiga, bör denna fartygstyp dock hava betydande förutsättningar att bliva mera
allmän, särskilt på längre resor. Bland de största segelskepp med hjälpmotor, som
tillkommit på senare tid, är
den vid Germaniavarvet i
Kiel byggda fyrmastade
järnbarken »Magdalene
Vin-nen» (L — 97.9 m, B = 14.6
m, D — 8.7 m, T = 7.4 m),
som lastar 5 400 ton, har
en segelarea av över 5 000
kvm samt en 550 ahk
dieselmotor som hjälpmaskin,
vilken vid vindstilla kan
framdriva skeppet med en
hastighet av 6 knop vid
full last och med 8 knop i
barlast. Fig. 1213 visar en
på Åland år 1920 byggd
fyr-mastad motorseglare
»Polstjärnan» (L — 60 m, B —12
m, D = 5.5 m, T = 4.9 m)
om 1 600 tdw. Detta
fartyg, vars skrov helt är av
trä, har omkring 1 500 kvm
segel samt en 240 ahk Bergsunds råoljemotor som propellermaskin; dessutom finnes en
30 ahk motorgenerator för alstring av elektrisk ström till hjälpmaskiner och belysning.
Skötsel av segel, lyftning av ankare, förhalning etc. kan på dylika med moderna
hjälpmaskiner och anordningar utrustade segelfartyg utföras med betydligt mindre
personal, än motsvarande arbeten krävde på forna tiders skepp.
Pråmar sakna egna framdrivningsmedel; de bogseras som bekant i stället. Stora
pråmar benämnas även läktare och förekomma i storlekar upp till flera tusen tdw.
Pråmar började först finna användning i hamnar för att emottaga gods från de lossande
skeppen och sedan transportera godset till magasinen eller från dessa till fartygen samt
såsom flytande lagerrum. Sedermera började man genom bogsering av pråmarna föra
gods på innanvatten och kanaler, och denna trafik har så småningom ökats i hög grad,
så att nära nog allt massgods på dylika farvatten nu fraktas med pråmar. Dessa
transporter kunna i allmänhet utföras betydligt billigare än på järnväg, varjämte
pråmtrafiken för export- och importgods medför den fördelen, att godset kan lastas eller lossas
direkt vid de stora fartygen, på så sätt ofta inbesparande kostnader för omlastning.
Bogseringen tillgår vanligen så, att ett relativt kraftigt maskinfartyg, en bogserare, drar
3—6 pråmar till samma plats, eller lämnar av en eller flera efter farleden, vänder därpå
med ett nytt »släp» av pråmar från nämnda plats eller tager med dylika utmed vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
