Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Styrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914
SKEPPSBYGGNAD.
gerarfartyg försedda med elektrohydrauliska styrmaskiner. Ett dylikt maskineris
principiella arrangemang åskådliggöres i fig. 1165. D är en elektrisk motor, som driver en på
speciellt sätt konstruerad oljepump C. Under ett fartygs resor hållas nyssnämnda
aggregat ständigt i gång; pumpen är emellertid overksam, så länge styrratten icke röres.
När denna däremot vrides, verkar den på en telemotor, varigenom en spindel skjutes
in eller ut i pumphuset, så att pumpen bringas i funktion. Tryckvätskan (oljan) pressas
då antingen genom röret G till cylindern A eller genom röret H till cylindern B; på samma
gång får vätskan bakom den motsatta cylinderns kolv återströmma till pumpen.
Kolvarna sammanhänga med
varandra genom en grov stång,
varmed rorpinnen vrides. Sedan
rodret intagit den mot rattens
vridning svarande vinkeln,
avstannar rörelsen automatiskt,
genom att den förutnämnda
spindeln i pumphuset återföres
till medelläge.
För åstadkommande av
säkrare styrning med mindre
avvikelser från en rätlinig kurs, än
vad som är möjligt med hjälp av
magnetkompass och handmanöv-
rerad styrratt, kan dels en gyrokompass få ersätta magnetkompassen, dels en
automatiskt verkande med en gyrokompassanläggning kombinerad manöverapparat för
styrmaskinens dirigerande användas. Omväxlande med handstyrning vid kursändringar och
i svårnavigabla vatten erbjuder sistnämnda automatiska styrning stora fördelar på längre
resor. Den automatiska styrningen har möjliggjorts huvudsakligen genom uppfinningar,
gjorda av två doktorer, tysken Anschütz-Kabmpfe och amerikanaren Elmer A. Sperry.
Efter ett tioårigt arbete hade dr Anschütz-Kaempfe år 1908 sin gyrokompass så pass
utexperimenterad, att den då kunde börja användas i praktiskt bruk; dr Sperry fick
först några år senare (1911) sin från den förra något avvikande typ färdig.
Gyrokom-passen baserar sig på en sinnrik tillämpning av gyroskopet, d. v. s. ett hastigt roterande
hjul, vars fritt rörliga axel till följd av de dynamiska lagarna inställer sig i viss
riktning, vilken genom speciella upphängningsanordningar (inskränkning av axelns
rörelsefrihet) ständigt kan erhållas mot den sanna och astronomiska nordpolen. En
gyrokompass gör navigeringen oberoende av de störningar, som vid styrning efter vanlig
kompass såväl jordmagnetismen som järnmassor ombord kunna vålla.
Uppslaget till automatstyrning erhölls från av tyskarna under världskriget gjorda
prov med obemannade och på elektrisk väg styrda motorbåtar. Ehuru dessa båtars
styrförmåga icke ansågs vidare tillfredsställande, lämnade försöken med automatisk
gyrostyranordning dock så pass goda resultat, att man beslöt söka tillämpa erfarenheterna
för större fartygs styrning. På så sätt framkom Anschütz’ självstyrapparat, varmed
prov första gången utfördes på danska Amerikaångaren »Fredrik VIII» under kraftig
sjögång på Atlanten. Skeppet kunde därvid praktiskt taget hålla rak kurs, vilket
förhållande väckte stort uppseende inom sjöfartskretsar. Den automatiska styrapparaten
har jämförd med en människa som rorgängare fördelen, att icke som denna kunna känna
någon trötthet och nervositet eller riskera att slappas i sin uppmärksamhet. Varje
im
Fig. 1165. Schematisk bild av elektrohydraulisk styrmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
