Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Segel, vindrotorer o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
894
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 1136. Luftströmning vid ensamstående segel.
Fig. 1137. Luftströmning vid storsegel och fock.
gen försiggår under c:a 45° anfallsvinkel (motsvarande ungefär »halv vind») vid ett
enda segel, s. k. »kattrigg», visar fig. 1136 ett exempel på; en del turbulenta
strömningar på läsidan minska där den nyttiga effekten. Genom att som i fig. 1137 på
riktigt sätt kombinera två segel, föreställande fock och storsegel, påvisar likaledes Curry,
att det aktre seglets verkan förbättras. Luftströmningen blir nämligen då jämnare på
storseglets läsida och
vakuumet starkare där än utan
fock. Samma forskare
betonar emellertid, * att man
genom olämplig placering av
focken i stället kan förstöra
en del av vakuumet på
storseglets läsida — »bakvind»
kastas då på detta. I på fig.
1138 visar en riktig
fockställ-ning, Il en olämplig. Curry
påpekar vidare, att
»förtriangelns» bredd (/) icke bör
tagas för stor i förhållande
till storseglets bomlängd (&)
— f : b högst 1:3 — om man
vill uppnå god
kryssningsför-måga hos en båt. Focken kan
då i stället med fördel sträcka
sig ett stycke akter om
masten, såsom fig. 1138 III
antyder, så att »överlappen» a
(fig. 1138 I) gärna tages till
en fjärdedel av b och t. o. m.
mer, om båtens bredd eller
särskilda utriggare medger. Focken bör också vara förhållandevis hög, dels för att
dess gynnsamma verkningar på storseglets läsida skola sträcka sig så högt upp som
möjligt, dels emedan ju lodrätare fockstaget står, dess horisontalare kommer fockens framåt
-drivande kraft att verka (antytt med K2 på fig.). En ganska slående likhet mellan den
moderna kutterriggen och vissa fågelvingar (t. ex. örnvingar) framgår av fig. 1139, till
vilken bild Curry knyter den reflexionen, att den till vänster synliga rörliga klaffen på
vingen just avser att tjänstgöra som en ledskena för luften till denna, således tjänande
samma ändamål som focken för storseglet, d. v. s. att förminska virvelbildningarna eller
öka vakuumet på vingens översida under fågelns flykt.
För att ett fortfarighetstillstånd skall äga rum vid segling måste de verkande
krafterna hålla varandra i jämvikt. Läget av resultanten (K) till det totala trycket på
seglen i förhållande till det resulterande fartygsmotståndet (R, sammansatt av motstånden
i längs- och sidled) spelar betydande roll för båtens rörelsetendenser. Om, uppifrån
sett, K och R verka som bild I på fig. 1140 anger, bilda de ett kraftpar, strävande att
vrida båten motsols — den blir lovgirig, och för att kvarhållas i kursriktningen måste
något moment appliceras, som motverkar nyssnämnda kraftpar, och som vanligen
åstadkommes genom vattentrycket på rodret, ställt i lämpligt läge. I alternativet 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
