Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Konstruktionsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMDRIVNING.
863
På segelj akter är det vanligt att förlägga nollspantet (den sektion, där största
spantarean finnes) ett stycke akter om vattenlinjens mittpunkt, 4—8 % av Lv därifrån,
motsvarande en förskeppslängd (A) = 54—58 % av Lv och en akterskeppslängd (la) = 46
—42 % av Lv. Även på de modernaste segelj akter finner man ofta nollspantet placerat
på omkring 56 % av vattenlinjens längd, förifrån räknat.
Medan Scott Russells åsikt, att förskeppets längd skall vara väsentligt större än
akterskeppets, i viss mån vunnit bekräftelse i den moderna jaktkonstruktionen, är
motsatsen i stort sett förhållandet, då det gäller konstruktionen av större fartyg och speciellt
maskindrivna sådana med moderat fart. Där göres akterskeppet tvärtom numera i
Fig. 1098. Alternativa spantarealkurvor for större lastfartyg, enligt Mc Entees försöksserier.
regel längre än förskeppet, ibland göras båda lika långa, och blott vid relativt snabba
fartyg, såsom krigsfartyg och expressångare, brukar akterskeppet tagas något kortare
än förskeppet. Vid moderna lastfartyg vill man vanligen hava så stor parallell mittdel
som möjligt. Hur stor dylik, som i olika fall bör väljas, brukar bestämmas med hjälp
v
av förhållandet = och fartygets fyllighet.
I L
Enligt amiral Taylors undersökningar
skulle lämpligaste längden av parallella mittdelen erhållas ur diagrammet i fig. 1096. På
handelsfartyg förekommer likväl icke sällan proportionsvis större parallell mittdel än
Taylor angiver. Hur ungefärliga fördelningen av akterskepp, parallell mittdel och
förskepp plägar vara på moderna fartygstyper framgår av fig. 1097. Mer än 30—40 %
parallell mittdel är dock ovanligt på oceangående fartyg; däremot kan väsentligt större
procentuell parallell mittdel förekomma på vissa flod- och insjöfartygstyper.
Att icke ens för relativt långsamtgående, större lastfartyg en mycket trubbig
skepps-form med lång parallell mittdel är bra ur ekonomisk framdrivningssynpunkt bevisas
bl. a. av modellförsöksserier, gjorda av den amerikanske kommendören "William Mc
Entee. På fig. 1098 är den heldragna kroklinjen A spantarealkurvan för ett medelstort
ång- eller motorfartyg med 121.92 m längd mellan perpendiklar (L), 17.36 m mallad
bredd och 7.93 m djupgående vid ett viktdeplacement av 12 539 ton, motsvarande en
prismatisk koefficient av 0.74. Akterskeppets längd är 38.70 % av L och parallella
mittdelen 30 %. B är spantarealkurvan för ett betydligt fylligare fartyg med samma längd,
bredd och djupgående som det förstnämnda skeppet. Nollspantets storlek är också lika
i båda fallen; den av kurvan B och baslinjen inneslutna arean representerar ett
viktdeplacement av 13 987 ton och en prismatisk koefficient av 0.82. Akterskeppets längd
är här blott 32.03 % av L men parallella mittdelen icke mindre än 50 %. De beräknade
resultaten från modellförsöken, vilka gjordes såväl utan som med propeller, gå vo för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
