Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Diverse medelhavs- och västasiatiska länders forntida skeppsbyggeri - Skeppsbyggnadskonsten i Norden under forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 946. Sektion av romersk pentarem (femroddarfartyg).
Fantasibild. Huru i verkligheten årorna och roddarna varit placerade på
en pentarem, därom saknar man närmare kännedom.
av den tidigare antagna sektionen av en pentarem (femroddarfartyg) enl. fig. 946, är det
också lätt att finna, att så stora åror, som det översta lagets, och så många man (12 st.),
som där visas för en dylik åras manövrerande, icke i verkligheten kunna hava varit möj
-liga. På de större roddfartygstyperna anser man dock troligt, att ett lätt däck funnits
över roddäcket och att för- och akterut av bröstvärn omgivna bryggor eller kastell varit
anordnade för krigarna.
Under den romerska kejsartiden
synes man hava återgått till
lättare fartygstyper och aldrig
anordnat årorna i mer än två
lag.
Om de seglande
handelsskeppen under den romerska
tiden vet man ännu mindre än
om krigsfartygen. Att de
åtminstone under kejsardömets
tid kunde vara rätt ansenliga,
synes framgå av en Lukianos
tillskriven skildring av ett
spannmålslastat skepp, vilket
på väg från Alexandria till
Italien som nödhamn anlöpt Pireüs. Uppgifterna om skeppets dimensioner (bl. a. c:a
13 m djup i rummet) verka dock uppenbart överdrivna. Vad de antika segelfartygens
hastighet beträffar, äro uppgifterna därom ganska vaga och ofullständiga. Vid
gynnande bris tyckas lastade skepps medelhastighet i allmänhet hava uppgått till omkring
4 knop. Snabba seglare kunde troligen hava kommit upp i 6—7 knop under några
timmar.
Med det romerska rikets sönderdelning och förfall förföll även sjöfarten och
skepps-byggeriet, så att åtminstone för Sydeuropas vidkommande den tidigare medeltiden
representerar ett blankt blad med avseende på fartygsmaterialens utveckling.
Skepps byggnadskonsten i Norden under forntiden.
Att de första flytetyg, som förtjänat namnet båtar, i Norden säkerligen utgjorts
av urholkade trädstammar har här redan tidigare nämnts. Åtskilliga-dylika farkoster,
varav en del haft spantliknande förstärkningar, hava anträffats, mer eller mindre väl
bibehållna. Dessa båtfynd äro av varierande ålder, ty själva typen har på sina håll
bibehållits såsom flod- och insjöfarkost intill nyaste tid; exempelvis på Volchovfloden och
Ilmensjön i norra Ryssland hava farkoster, gjorda av en urholkad stam, vars sidor höjts
medelst ett par lösa bord, använts ända in på detta århundrade. I Värmland förekommo
ännu på 1880-talet liknande enkla båtar. — Materialet till dessa båtar var ek, vilket de
gamla svenska orden ekstock och eka ju också erinra om, och stammarnas storlek
möjliggjorde förfärdigandet av rätt så stora farkoster. Flera fynd hava uppvisat båtlängder
av 12—15 m med bredder upp till 1.8 m. Det märkligaste fyndet torde det vara, som
gjordes i Kent i England år 1922: en urholkad ekstam på 17 m längd och 1.5 m bredd.
Fyndet i fråga är även märkligt såtillvida, att dess ålder någotsånär kunnat bestämmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
