Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - De nutida nautiska hjälpmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NUTIDA NAUTISKA HJÄLPMEDLEN.
677
Fig. 905. Djupangivare vid Behmlod, nyare typ.
Vid apparater för större djup är hela den roterande skivan uppgraderad och
genomskinlig. Bakom densamma sättes en liten elektrisk lampa, som belyser graderingen genom
en lins och projicierar fram avläsningen mot ett indexstreck å enmattslipad glasskiva
(fig. 905).
Under senaste år har detta »Behmlod» utvecklats, så att det numera är användbart
upp till de största djup. Det
har vidare visat sig
användbart för att bestämma ett
luftfartygs höjd över marken,
i det ljudet då reflekteras mot
denna.
I Amerika fick man idén
att mäta djupet medelst eko
genom en observation, som
gjordes år 1919 å ett fartyg
på väg från New York till
Brest. Detta fartyg var
utrustat med en
undervattens-signalmottagare, ursprungligen avsedd för att under
världskriget lokalisera
undervattensbåtar. En dylik
mottagare består av en vid
fartygssidan under vattenytan
placerad mikrofon, som
kommer i vibrationer då den
träffas av ljudvågor, och som är
så inkopplad, att dessa
vibrationer genom elektrisk
överföring kunna avlyssnas i en
telefon ombord. Man hörde
nu ljudet från propellrarna,
då man befann sig i New
Yorks hamn och på tämligen
grunt vatten därutanför, men
då fartyget kom ut på djupt
vatten upphörde detta ljud i telefonerna. De undersökningar, som på grund härav
vidtogos, ledde till den upptäckten, att villkoret för att ett ljud skulle höras i mottagaren
var att det först reflekterats mot havsbottnen och var starkt nog att förmå återkomma
därifrån. Den direkta ljudvågen från propellrarna till mottagaren ansågs nämligen bliva
utplånad genom interferens med den mot havsytan reflekterade.
För att utröna möjligheten att utnyttja denna upptäckt för djupmätning
verkställdes nu undersökningar angående havsbottnens förmåga att reflektera ljud, och av
dessa framgingo, att ännu vid 2000—3000 famnar kunde ett klart hörbart eko uppfattas.
Svårigheten att använda sig härav för djupmätning ligger egentligen däri att, då ljudets
hastighet i vatten är c:a 1 435 m/sek, de tider som skola uppmätas bli ytterst små. Är
t. ex. djupet 200 m, är ljudets väg 400 m och den tid, som skall registreras, 400: 1 435 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
