Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Om kraftverksdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
VATTENBYGGNADER.
mängden under ett dygn utgör därför i många fall endast en tredjedel till en femtedel,
eller ännu mindre, av den vattenmängd, som skulle erfordras, om verket hela dygnet
måste gå för full maskin. Härav följer, att verket kan leverera den erforderliga kraften,
om blott en viss bråkdel av den vid fulldrift erforderliga drivvattenmängden i medeltal
framrinner i vattendraget, under förutsättning dock att dammbassängen är så stor,
att den medgiver hushållning med vattnet, d. v. s. att den medgiver fullständig
dygns-reglering. Belastningen växlar emellertid icke blott under dygnet utan även under
veckans olika dagar. Särskilt påtagligt är, att kraftbehovet under söndagsdygnet är
obetydligt jämfört med under veckans övriga dagar. Om regleringsmagasinet vid
kraftverket är tillräckligt rymligt, kan således även en avsevärd vattenbesparing
åstadkommas genom veckoreglering.
I ett vattendrag med flera kraftverk ställer sig problemet mera invecklat. Om vi
tänka oss, att ett av kraftverken bedriver dygnsreglering och att ett annat kraftverk
längre ned i vattendraget icke har så stor bassäng vid dammen, att det kan magasinera
vatten, så måste — och detta även om belastningsförhållandena vid de båda verken
äro enahanda — stora olägenheter uppstå för det nedre verket, härrörande av att
vattnet behöver en viss tid för att tillryggalägga sträckan mellan de båda kraftverken. Denna
försening av vattnet kan, även om sträckan emellan verken är relativt kort, bliva rätt
betydande i händelse att älvfåran är så beskaffad, att en större vattenmängd åtgår för
att fylla densamma, innan vattenströmningen får ett normalt förlopp. Det är
självklart, att ett kraftverk icke får hålla inne vatten till förfång för nedanförliggande, och
enligt vattenlagens föreskrifter skall det jämkas så, att allas intressen på bästa sätt
tillgodoses. Detta sker givetvis mest effektivt genom ett samarbete mellan de längs
vattendraget belägna kraftverken. Ett sådant kan även lätt ordnas, där fråga är om elektrisk
kraftproduktion, genom en sammanknytning av de elektriska ledningsnäten och
överföring av kraft i mån av tillgång och behov. I vårt land tillämpades den elektriska
sam-körningen första gången i stor stil vid Sydsvenska kraftaktiebolagets anläggningar i
Lagan: Majenfors, Bassalt, Knäreds övre fall och Knäreds nedre fall (byggda 1906
—1911). I detta fall kunde samkörning åstadkommas främst tack vare att
anläggningarna tillhöra samme ägare. Sedermera har samkörning ordnats på ett flertal
ställen och i allt större omfattning.
Enär avrinningsförhållandena äro så olikartade i skilda landsdelar och olika
vattendrag, så är det uppenbart, att samkörning mellan kraftverk, belägna i olika trakter, kan
innebära ett mera effektivt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft. Detta har också i
praktiken prövats i och med den samkörning, som etablerats mellan statens kraftverk
vid Trollhättan, Motala och Älvkarleby. Vidare må erinras om den samkörning, som
äger rum mellan ett stort antal enskilda kraftverk i Mellan-Sverige och som kontrolleras
av en sammanslutning kallad »Bergslagens gemensamma kraftförvaltning».
Samarbetet mellan olika vattenkraftverk medför även en annan fördel, nämligen
möjlighet att på ett rationellt sätt utnyttja de värmekraftcentraler, s. k. reservkraftverk,
som ofta finnas för stödjande av kraftproduktionen. Dessa värmekraftcentraler hava
en tvåfaldig uppgift, nämligen dels att utgöra reserv i händelse att vattenkraftleveransen
av någon olyckshändelse skulle avbrytas, dels att producera fyllnadsenergi.
I ett stadssamhälle, som inriktat sig på användningen av elektrisk energi för
allehanda ändamål, medför ett avbrott i energitillförseln synnerligen svåra olägenheter.
Till förebyggande härav inrättas reservkraftstationer, som alltjämt hållas redo att sättas
i gång utan tidsutdräkt. Stockholms stad exempelvis, som till allra största delen fyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
