Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Vattentäkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENLEDNINGAR. VATTENTÄKT.
215
Samlingsgallerier användas t. ex. i Liége, Nancy och Paris. Fig. 228 visar en
tvärgenomskärning av den konstruktion, som utförts för Paris vattenledning.
Samlings-galleriet utgöres av betongrör, försedda med öppningar på sidorna för vattnets
inströmning. Röret är omgivet av grus, vilket övertäckts med lera till skydd mot
förorening.
I Sverige har en liknande konstruktion utförts för Hjo stads vattenledning.
Vanligen uppsamlas dock såsom nämnts grundvattnet genom brunnar, vilka kunna
utföras antingen såsom rörbrunnar eller med större diameter såsom sänkbr unnar.
Rörbrunnarnas invändiga diameter brukar variera mellan 50 och 500 mm. Både
teoretiskt och praktiskt kan man emellertid påvisa, att den ekonomiska
brunnsdiame-tern i allmänhet icke överstiger 200 å 300 mm. Under eljest likartade förhållanden
uppgår nämligen kapaciteten hos en rörbrunn av sådan storlek till ungefär 80 % av
kapaciteten hos en brunn med 1 000 mm diameter.
Fig. 228. Samlingsgalleri för
Paris’ vattenledning.
Fig. 229. Skarvkonstruktioner för
brunnsborr-ningsrör.
Medelst rörbrunnar kan grundvattnet utan svårighet upphämtas från mycket
stora djup. En brunn, som misslyckas, kan vanligen uppdragas och ånyo nedslås på en
annan plats, varigenom intet material går förlorat. Rörbrunnarna uttränga därför mer
och mer de förr så vanliga sänkbrunnarna.
Brunnsrören utgöras vanligen av heldragna järn- eller stålrör. För att minska
motståndet vid nedslagningen äro skarvarna så anordnade, att rörens yttersida blir så slät
som möjligt. Fig. 229 visar några vanligare skarvkonstruktioner.
För sänkning av rörbrunnar hava åtskilliga metoder uppfunnits. Mycket små
brunnar kunna stundom med framgång utföras av ett rör, som förses med en spetsig stålsko
och nedhejas i jorden. Denna metod är emellertid mycket ofullkomlig.
Större brunnar neddrivas vanligen genom hejning under samtidig vattenspolning.
För spolningen nedföres inuti rörbrunnen ett smalare rör, vilket nedtill är försett med
en mejselformad stålspets, på vars sidor finnas urtagningar, genom vilka spolvattnet
utströmmar (fig. 230). Medelst mejseln kunna stenar och andra hindrande föremål
sönderslås och uppspolas. Till skydd för brunnsröret förses dess nedre ända med en
borrsko av stål, vilken gives något större diameter än brunnsröret. Arbetet bedrives så,
att brunnen först nedslås ett stycke, varpå den inträngande jorden uppspolas. Vid
brunnens övre ända anordnas en behållare, i vilken det uppspolade materialet uppsamlas,
varigenom kännedom erhålles om grundens beskaffenhet på olika djup. Så snart man
sålunda märker, att brunnen uppnått lager, vilka man kan förmoda vara
vattenförande, företagas provpumpningar för bestämning av brunnens kapacitet. De erhållna
resultaten protokollföras noga, så att brunnen sedan man nått ned till ogenomträngliga
lager kan lyftas till den höjd, där det mest givande lagret är beläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
