Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenavlopp, av Hugo Lindquist - Avloppsvattnets rening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENAVLOPP. AVLOPPSVATTNETS RENING.
183
I många fall är installering av fettsamlare i byggnaderna obligatorisk. Sådana
tillverkas fabriksmässigt av gjutjärn och förläggas lätt åtkomliga inuti byggnaderna.
Förruttnelse. De processer, vilka i dagligt tal benämnas förruttnelse, bestå
i en omvandling av de högmolekylära ämnen, som ingå i den levande djur- eller
växt-organismen, till ämnen med enklare sammansättning.
Rötkammaren. Genom införande av rötkammaren (septic tank) togos år
1895 dessa processer i avloppsreningens tjänst. Uppfinnaren var engelsmannen
Came-ron, som i rötkammaren icke endast ville hålla tillbaka de olösta föroreningarna i
vattnet, utan även ville minska avsättningarnas volym genom att lämna slammet kvar i
kammaren att ruttna. Skillnaden mellan rötkammaren och avsättningsbassängen är
sålunda den, att slammet lämnas i den förra månader, ja, åratal, under det att det tages
ur den senare med så korta mellanrum, att det ej hinner råka i förruttnelse.
Vattnet, som avledes från rötkammaren och avsättningsbassängen, blir härför ock olika,
i det vattnet från den förra är statt i förruttnelse och avger illaluktande gaser, då
däremot vattnet från den senare ännu är färskt.
Rötkammaren fick i början en spridning, som hitintills saknat motstycke inom
reningsmetodernas historia. Den utfördes i alla storleksordningar för stora städer ned
till enfamiljsbyggnader. För större anläggningar torde de ej mer komma i fråga, till stor
del beroende på den lukt de utveckla, för mindre anläggningar komma de fortfarande
i bruk.
Slamavsättningen i rötkammaren försiggår på annat sätt än i avsättningsbassängen.
Då slammet på rötkammarens botten träder i förruttnelse, uppstår en kraftig
gasutveckling, varvid en del slam flyter upp till ytan och sammanhålles av där utvecklad
vegetation. I kammaren erhållas tre olika lager, ett bottenlager bestående av helt eller
delvis utruttnat slam, ett mellanlager bestående av det inkommande avloppsvattnet,
och slutligen ett ytlager bestående av de ur bottenlagret uppflutna partiklarna. Vid vissa
årstider utdör vegetationen i ytlagret, varvid ytslammet i detsamma brytes sönder
och faller till botten. Avloppen förläggas med mynningarna i det mellersta lagret, så
att ej ytlagret flyter ut.
Själva förruttnelsen i rötkammaren äger rum utan tillträde av luft. Till processen
bidrager anaeroba mikroorganismer. Även vattnet träder i förruttnelse, varvid lösta
beståndsdelar urskiljas.
Beträffande den erforderliga uppehållstiden i rötkammaren hava undersökningar
ådagalagt, att 12. 24 eller 48 timmar ge ungefär samma resultat. Vid för
förruttnelseprocesserna gynnsam sammansättning hos vattnet har det till och med visat sig, att 2
Fig. 202. Fettavskiljare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
