Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. TORPED UPPFINNINGAR.
793
Luften från luftkärlet (a) passerar genom pådragningsventilen (b) och
tryckregulatorn (c), varifrån rör (d) gå till vattenbehållaren (/*) och till förbränningskammaren (e).
Till följd av spridarplåten (g) går den mesta luften ut efter väggarna av
förbränningskammaren (e) och avkyler dessa, men en del går genom hålen (i) och lämnar luft för
förbränningen. Tändaren (h) avfyras genom lufttryck, då torpeden sättes i gång.
Tillförseln av luft till vattenbehållaren (/’) och bränsle till spridarmunstycket (k) regleras
genom den dubbla säkerhetskranen (l). Luften genom röret (d) trycker vattnet från
(/’) genom röret (m) dels till förbränningskammaren (e) och dels genom röret (n) till
bränslebehållaren (o) och trycker sålunda bränslet genom röret (p) till spridarmunstycket.
Från (q) går den uppvärmda luften till maskinen.
Den, som emellertid har största förtjänsten av att varmluftsapparaten blev
användbar, är kapten Gesztesy i österrikiska flottan, som år 1906 uttog patent på en
anordning för att upphetta luften på dess väg till torpedmaskinen och blanda den med
ånga. I detta första patent visades vattnet i botten av luftkärlet och luften uppvärmdes
innan den kom till tryckregulatorn, men år 1908 återkom Gesztesy med en förbättrad
apparat. Luften reducerades före uppvärmningen till det för maskinen avsedda trycket.
En särskild vattenbehållare hade tillkommit samt en fördröjningsanordning för att
hindra att för häftig påsläppning skulle blåsa ut lågan. Vattnet släpptes in i
förbränningskammaren genom en mängd små hål och övergick delvis i ånga, men avkylde
förbränningsgaserna, så att för maskinen skadlig värmeutveckling hindrades.
Firman Armstrong hade svårigheter med sin apparat till följd av maskinskador
genom för hög värme och år 1907 fingo även de patent på vatteninsläppning, till följd
varav långvariga patentstrider mellan de två uppfinnarna uppstodo.
Gesztesy hade emellertid med hjälp av en svensk ingenjör gjort sin uppfinning
praktiskt användbar för torpeder, och Sverige, Tyskland, Frankrike och Österrike inköpte
hans uppfinning, som snart utexperimenterades och befanns lämplig. Armstrongs patent
övertogs av firman Whitehead, vars överingenjör Jones gjorde flera förbättringar,
som användes i torpeder, levererade till England och Ryssland. Olikheterna mellan
Gesztesys och Armstrongs varmluftapparater utjämnades allt mer och mer; även
Bliss-bolaget ingick för denna typ genom nya patent av C. G. Davidson.
Jonkert föreslog en något olika apparat, bestående av ett antal patroner insatta
i en behållare, där luften passerade genom mellanrummen mellan patronerna, sedan
dessa tänts av en tändpatron. Patronerna innehöllo kemiskt bränsle och
förbränningsprodukterna blandades icke med tryckluften.
Ett ämne, som är intensivt värmealstrande, nämligen termit, har även varit
föremål för åtskilliga försök, men det befanns vara omöjligt att kontrollera
värmeutvecklingen och delar av värmeapparaten och torpedmaskineriet brändes ofta sönder.
Termit är en mekanisk blandning av järnoxid och aluminium. Vid antändning äger en
kemisk reaktion rum, så att aluminiumoxid bildas och järnet blir fritt och i smält
tillstånd. Om då luft av tillräcklig hastighet tillå tes strömma över den smälta järnmassan,
förbrännes denna till järnoxid och värmeutvecklingen fortgår. De första uppfinnarna av
uppvärmning av torpedens tryckluft medelst termit voro ett par österrikiska
ingenjörer Pebal och Fucks år 1905. Termiten förvarades i en eldfast degel och luften
passerade denna på väg till maskinen. Det blev dyrbara experiment, ty vid nästan
varje skott brändes någon del av maskinen sönder. C. I. Cooke försökte år 1906
en termitanordning för alstrande av ånga, men den synes icke hava haft större
framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
