Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. TORPEDUPPFINNINGAR.
785
sådan att förbränningen blev jämn, vilket skedde genom att hålet gjordes excentriskt.
En luftkammare (&), åtstrypt på mitten, fästes akter om raketsatsbehållaren. Styrning
skedde genom fjädrar (d). Bottnarna (e, /) voro av metall, cementerade fast; de trycktes
ut av gaserna vid antändningen, som skedde genom tändröret (g).
1881 föreslog Pitt en torped driven av brinnande bomullskrut, förvarat i ett antal
små patroner, som tändes successivt. A. Bureau föreslog år 1906 reaktionsverkan genom
acetylengas, alstrad inom torpeden.
Den mest kända rakettorpeden är dock Weeks, som år 1884 prövades av Förenta
staternas torpedkommission.
Torpeden var gjord av tjock tennplåt, stagad med trä. Den hade triangulär
sektion med spetsen nedåt och var avsedd att gå i vattenytan. Styrlister och fasta roder
funnos. Laddningen var 35 kg. dynamit. Raketerna voro 1 m. långa och vägde 50 kg.
I de större torpederna användes två raketer. Fem torpeder av olika dimensioner
användes. Med den största torpeden uppnåddes 45 knops fart på 250 m. distans.
Kommissionens omdöme var:
1) torpeden har fördelarna av enkelhet, billighet och stor fart,
2) den är fatalt underlägsen i träffsäkerhet,
Fig. 1318. Qvicks torped.
3) torpedens hastighet, alltid stor, är dock mycket variabel (23—45 knop),
4) torpedens distans är otillräcklig samt
5) raketsatsens stabilitet vid förvaring är otillfredsställande.
Reaktion kan även ske genom att gas eller luft, förvarad i ett kärl, i starkt
komprimerad form, tillätes strömma ut akteröver, sedan den genom en reduktionsventil
ned-reducerats till c:a 20 atm:s tryck. Det visade sig dock, att verkningsgraden ej uppgick
till mera än 6 a 7 %. Flera patent med olika gaser hava uttagits (kolsyregas till 100
atm., acetylengas m. m.).
Vidare hava patent uttagits på torpeder, där vatten sögs in och kastades akteröver
antingen medelst turbinhjul eller genom gaser eller genom kombination av bådadera;
om dylika torpeder någonsin blivit prövade är ej känt. Härvid skulle i första fallet
gasen utströmma genom ett mindre munstycke omgivet av ett större munstycke, som
utmynnade längre fram på torpeden, så att vattnet vid gasens utströmning sögs med
och kastades ut bakom torpeden tillsammans med gasen, så att den därav åstadkomna
reaktionsverkan framdrev torpeden. Liksom vid ejektorpumpen blev verkningsgraden
mycket låg. Principen prövades emellertid på fartyg i Sverige redan år 1876, då en av
Carlsund konstruerad s. k. turbinbåt provades vid Motala verkstad med mycket dåligt
resultat.
Det sista patentet å reaktionstorped uttogs av Dodd år 1914. Vattnet insläpptes
i långa cylindrar, varifrån det växelvis drevs ut av pistoner, som arbetade medelst
tryckluft. Konstruktionen var vacker, men någon utsikt till ekonomiskt arbete fanns
antagligen icke.
50—230098. Uppfinningarnas bok. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
