Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
VAPENTEKNIK.
torpeden gå framåt. Torpeden måste naturligtvis vid sjösättningen givas en viss
impuls för att övervinna den första tillbakadragande verkan.
Denna torped, som provades vid Chatham, påstås hava uppnått en fart av 14 knop
på 2 400 meters distans. — Torpeden hölls på ett djup av 3 m. genom en förbättrad
Whitehead-djupregleringsapparat. Styrningen sido vägen utfördes medelst 2 roder (g),
vilka manövrerades genom hävarmen (h) och muffen (i), som flyttade sig för- eller
akteröver, beroende på om den ena lintrumman roterade hastigare än den andra, vilket kunde
regleras å vinschen, där vardera lintrumman hade sin egen maskin.
Styrningsprincipen låter bra i teorien, men för fackmannen står det klart, att denna
manöver skulle bliva mycket svår att nöjaktigt utföra; dessutom vet man, att om den
ena propellern roterar hastigare än den andra, åstadkommes en krängning av torpeden,
varvid även de horisontala rodren kunna verka för avvikning och banan blir
oberäknelig. En stålmast som siktstång var nödvändig, den tog bort 4 knop från farten. För
avfyrning användes ett slags pendelpistol. Man fann snart att torpeden var omöjlig
att använda från fartyg; för skjutning från landstation fann den heller aldrig någon
Fig. 1313. SimsEdison-torped.
lyckad användning, fastän den vid en viss tidpunkt ansågs bättre lämpad för
kustförsvar än Whitehead-torpeden. H. Maxim försökte genom patent år 1886
förbättra Brennans idé, alla detaljer voro bättre utarbetade, men ingenting egentligen
nytt förekom. Vid denna tidpunkt hade emellertid engelsmännen fått nog av
Brennans torpedtyp.
En annan torped inom denna klass, d. v. s. styrbar torped med kraftkällan utanför
torpeden, var den även mycket omtalade SiMS-EüispN-torpeden (fig. 1313), vilken bestod
av en stomme (a) av koppar med koniska ändar och försedd med en vattentät flottör (b)
av koppar, fylld med impregnerad bomull. Flottören hade vinkelsektion med spets nedåt,
så att deplacementet hastigt ökades vid nedsänkning. Förbindelsen skedde medelst
stålstag (c), varav det främre hade lutning bakåt, så att flottören kunde dyka under
flytande föremål. Två siktstänger (e) försedda med fjädrar, så att de kunde läggas bakåt,
voro fästade på flottören. Generatorn i land var en Weston-dynamo om 30 amp. och
600 volt och strömmen tillfördes den motor (/) inuti torpeden, som drev propelleraxeln,
genom en isolerad kabel (g), som var upplindad inuti torpeden. De vertikala rodren
manövrerades medelst elektromagneter, som erhöllo ström genom relän, vilka matades
från land genom en svagströmskabel inuti den stora kabeln. Genom användande av
flottör, som sedermera ofta återkommer på styrbara torpeder, bortföll hela
djupregle-ringsanordningen och lämnade mera rum i torpeden för laddning och maskineri,
varjämte torpeden själv icke behövde någon flytkraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
