Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Minteknikens nuvarande ståndpunkt - Minors sprängverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. MINORS SPRÄNGVERKAN.
739
Laddningsvikten har under alla omständigheter sin givna stora betydelse.
Minstommens motståndskraft är av stor vikt dels vid förankring med hydrostat, där minan
går till botten vid fällningen, och dels då minorna äro avsedda att läggas nära varandra
och sprängas en och en. Flytkraften och fasthållande kraften hava sin största
betydelse i strömvatten.
Minfällningsanordningar. Dessa äro för övervattensfartyg av två
principiellt olika slag
beroende på, om de skola
användas för fasta eller
självank-rande minor.
De fasta minorna fällas
i allmänhet från för
ändamålet särskilt konstruerade
bäriga båtar eller pråmar.
Dessa farkoster äro vid sidorna försedda med dävertar för minors och
minankares upphängning. Platsen för varje mina utbojas, varefter minpråmen går eller
bogseras upp till sagda plats. I god tid firas minan i sjön och bogseras i
ankartrossen med ankaret hängande i dävert strax ovan vattenytan. Då ankaret kommit
intill bojen fälles detsamma, varvid minan dragés ned till det avsedda mindjupet. Den
vid minan fästade elektriska kabeln föres därefter till den i land befintliga
tänd-stationen.
Självankrande minor fällas från örlogsfartyg under gång.
För ändamålet äro dessa fartyg på akterdäck och längs gångborden försedda med
rälsanordningar, på vilka minorna, vilande i sina ankaren, löpa medelst på minankarna
fastsatta hjul eller rullar. Själva tippningen av minorna sker antingen vid fallrepen
eller akterut och verkställes i allmänhet på så sätt, att minrälsen i lämplig lutning
fortsätter utanför relingen och på så sätt bildar avlöpningsbana för minorna (se fig. 1275).
Minornas förflyttning på rälsen sker antingen för hand
eller med paternosterverk drivet med ånga eller
elektrisk kraft.
På undervattensbåt kunna minorna vara placerade
antingen inuti båten eller fastgjorda utanpå densamma.
I förra fallet äro båtarna akterut försedda med grova
mintuber, genom vilka minor och ankaren slussas ut.
I senare fallet stå minorna i öppna vertikala eller något
lutande tunnlar med cirkulär genomskärning. Dessa
tunnlar kunna vara placerade antingen så, att de gå
genom tryckskrovets förliga eller aktra del och med sina över- och underkanter äro
fästa till detsamma (fig. 1279) eller också kunna de vara placerade i ytterskrovet längs
båtens sidor (fig. 1280). I varje tunnel rymmes en till tre minor, beroende på båtarnas
storlek och tunnlarnas placering.
Fig. 1280. U-båt med mintunnlar.
Miuors sprängverkan. Då en laddning av ett sprängämne under vatten bringas
till detonation genom en i dess mitt anbringad tändanordning, övergår ej hela
laddningen samtidigt i gasform, utan antändningen inom laddningen kommer att ske
gradvis från centrum mot ytan med en hastighet lika med sprängämnets
detonationshastig-het. Den tid som åtgår till dess hela laddningen är bringad i gasform är mycket liten
Fig. 1279. U-båt med mintunnlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
