Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
VAPENTEKNIK.
elektricitetsmaskiüs poler. Den alstrade spänningen åstadkom gnistor emellan
metallspetsarna. Dessa gnistor tände den omgivande satsen.
Såväl botten- som flytminor användes. De senare förankrades med järntackor
eller stenar, sedan ankartrossen efter verkställd lödning kapats till erforderlig längd.
Perioden från amerikanska inbördeskrigets utbrott år
1861 till rysk-japanska krigets utbrott år 190 4. Något större
inflytande på krigshändelserna hade minan ännu ej haft och sannolikheten för, att den
i framtiden skulle bliva verkligt användbar i sjökriget, ansågs ej vara stor.
Denna åsikt vederlädes emellertid kraftigt av den framgångsrika användning som
minan fick i Nordamerikanska inbördeskriget 1861—65.
I detta krig hade sydstaterna att försvara en lång kust med ett flertal viktiga hamnar
och detta utan någon som helst örlogsflotta. De voro alltså hänvisade till andra
försvarsmedel, av vilka minan blev det mest och framgångsrikast använda. Här liksom alltid
är minan den maritimt svagares vapen emot den starkare.
Den som hade herravälde över havet hade intet att vinna
men mycket att frukta av minorna, då däremot för den
svagares del förhållandena voro alldeles motsatta. Under sagda
krig sänktes 24 fartyg av minor, varjämte 5 fartyg blevo svårt
skadade. Utgången visade emellertid att enbart niinkrig utan
en stark örlogsflotta väl kan betydligt fördröja avgörandet,
men ej hava något mera betydande inflytande på detsamma.
Denna sanning har sedermera vid flerfaldiga tillfällen blivit
bestyrkt.
De typer av minor som användes i Nordamerikanska
inbördeskriget voro:
Flytminor,
Drivminor,
Ram- och Pålminor samt
Stångminor.
Flytminorna voro antingen stöt- eller syftminor. Stöt-
minorna användes överallt där trafik med egna fartyg ej förekom. Flertalet av dessa
minor voro konstruerade av amerikanaren Singer och uppkallade efter honom.
Singers mina (fig. 1237) bestod av en minstomme av plåt delad i luftrum a och
ladd-ningsbehållare b. I laddningsbehållaren satt en tändnål c och en tändhatt d. Under
minan satt avfyrningsinrättningen bestående av en hammare h, som hölls nere av
sprin-ten g. En på minans lock löst liggande tyngd föll då minan påstöttes och ryckte medelst
wiren f ut sprinten g. Hammaren h kastades då, åverkad av fjädern i, fram emot tändnålen
och tände minan. Vid k satt en säkerhetssprint som måste utdragas innan minan kunde
verka. Singerminorna hade en laddning av 25 till 50 kg. svartkrut. Tio av sydstaternas
fartyg blevo sänkta av detta slags minor.
Användningen av syftminor, vilkas största fördel ligger däri, att de minerade
områdena obehindrat kunna befaras med egna fartyg, blev under detta krig tämligen
inskränkt. Den ringa grad av pålitlighet som denna mintyp ännu besatt gjorde, att
sydstaterna i många fall föredrogo att lämna för egen sjötrafik behövliga farvatten
ominerade framför att spärra dem med för egna fartyg riskabla syftminor. Att detta i mycket
hög grad underlättade för nordstaternas fartyg att forcera ett flertal hamnar och
flodmynningar är uppenbart.
Fig. 1237. Singers flytmina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
