Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Vapen mot u-båtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. VAPEN MOT U-BÅTAR. U-BÅTSNÄT. 711
ljudvågorna träffa de båda kalotterna på samma sätt. När fartyget kommer rakt över
den plats, varest den bullret åstadkommande u-båten befinner sig, kommer ljudet att
bliva lika starkt icke endast i de båda mikrofonerna, utan även i vilket som helst läge
valsarna och därmed hörlurarna befinna sig. Genom att manövrera valsarna kan således
u-båten uppsökas. Walsers uppfinning är användbar även om det fartyg, där den är
installerad, framgår med måttlig fart. Det har därjämte visat sig möjligt att isolera det
karakteristiska ljudet från sökarfartygets egna propellrar från det buller, som
åstadkommes av annat fartygs.
De första praktiska försöken, som utfördes med Walsers apparat, ägde rum under
år 1917, men det var först under det därpå följande året, som försöken gåvo definitivt
resultat och som ett stort antal patrullbåtar blevo utrustade med densamma. Apparaterna
gåvo gott resultat.
Undervattensbåtnät. För bekämpande av u-båtar kommo under världskriget nät
till omfattande användning dels som skydd för hamninlopp, ankarplatser, tillträdet till
vissa farvatten m. m., dels ock för upptäckande och infångande av fientliga u-båtar.
Näten tillverkades av grov stålwire eller undantagsvis av hamptross och med stora maskor
— c:a 1 meter i sida. Två slag av nät kommo därför i bruk. Det ena slaget var ett fast,
förankrat och av flytbojar uppburet nätstängsel, det andra utgjordes av drivande eller
bogserade nät. Bland de fasta nätstängseln voro de av engelsmännen tvärs över Engelska
kanalen utlagda de mest betydande. Dessa voro tillverkade av c:a 16 mm. tjock stålwire
och uppburos av å vattenytan flytande glaskulor, vilka för att vara mindre synliga voro
svagt grönfärgade. Glaskulorna sutto tätt och voro klädda med hamptross, vari fästades
de bärsladdar, som förenade kulorna med själva näten. Vid nätens underkanter fastgjordes
ankartågen. Ankare förekommo ett för var 12:e meter av nätets längd. Till näten voro
i regel ett system mindre minor fästade (se Minor). Sammanlagda längden av de
engelska i Kanalen och Nordsjön utlagda fasta näten uppgick till icke mindre än 200 000
meter och kostnaden för denna materiel — nät, bojar och förankring — har uppskattats
till 300 millioner kronor. Fasta nät blevo även utlagda av Ententen i Otrantosundet och
utanför de viktigaste örlogs- och handelshamnarna samt av centralmakterna, förutom
utanför deras hamnar, i södra Östersjön till förhindrande av u-båtars inträngande genom
Öresund.
De nät som voro avsedda för direkt infångande av u-båtar benämndes indikatornät.
Dessa voro av lättare konstruktion och kunde snabbt utläggas. Anbragta vid inloppet
till en trängre farled angåvo de när en u-båt stötte mot nätet. Indikatornäten kommo
emellertid huvudsakligen till användning, sedan genom lyssnarapparater eller på annat
sätt u-båtens läge kunnat bestämmas. Dylika nät utlades då av särskilt härför avsedda
fartyg 80—100 meter framför u-båten. U-båten nödgades då gå på nätet och släpa det
med sig. De vid indikatornätets övre ytterändar fästade flytbojarna kommo därvid
att markera u-båtens väg och läge så noga, att sjunkminor kunde fällas direkt på båten.
Indikatornät användes bland annat av franska flottan i Adriatiska havet. Dessa nät voro
omkring 100 meter långa och i vardera ändan försedda med en flytboj av kork. Nätet
ställde sig vertikalt på grund av stålwirekonstruktionen och nätets djup varierades efter
omständigheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
