Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet 1870—1905 under tiden från torpedfartygens framkomst till och med rysk-japanska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. SJÖARTILLERIET 1870—1905.
681
Sedan även artillerifartygen under 1880- och 1890-talen blivit utrustade med
torpeder blev det med hänsyn till fartygens sårbarhet för detta vapen nödvändigt att
förlägga artilleristriderna utom torpedskotthåll. Fartygsartilleriets förut omnämnda ökade
utgångshastigheter möjliggjorde detta, men allt eftersom skjutavstånden till sjöss
utsträcktes, framträdde kravet på förbättrade siktmedel och avståndsmätningsinstrument.
De under lång tid använda siktmedlen — sikte och korn — av sådan form, att
kornet projicierade sig som en triangelformad yta uti siktets triangulära skåra, blevo i ett
flertal mariner på 1890-talet utbytta mot s. k. fönster sikten (fig. 1217) eller mot s. k.
H-sikten (vid dessa sikten bringades vid riktning kornets kula överens med själva siktets
horisontala tråd och i vertikal led mellan siktets båda vertikala trådar), vilka utom
fördelen av en väl bestämd siktlinje tilläto uppfattning av målet, innan detta inkommit
i siktlinjen, en omständighet som vid riktning till sjöss var av stor betydelse. Emellertid
kvarstod även vid dessa siktmedel den olägenheten att vid inriktning på målet ögat
samtidigt skulle uppfatta tre punkter — sikte, korn och riktpunkten vid målet —, alla
belägna på olika avstånd från ögat. På grund av svårigheten att med ögat samtidigt fixera
föremål på så olika avstånd kunde ej heller alla punkterna skarpt urskiljas på en och
samma gång. Genom införandet av siktkikare eller
teleskop omkring år 1900 blev denna olägenhet undanröjd,
ty vid siktkikaren finnas endast två punkter att fixera,
varjämte dennas hårkors är så placerat, att bilden av
detsamma kommer att ligga i samma eller nära samma
plan som bilden av målet. Kikaren giver dessutom en
förstorad bild av målet, varigenom riktpunkten kan noga
urskiljas. Omdömena om siktkikarnas lämplighet för
sjöartilleriets pjäser voro dock till en början olika. Det
framhölls sålunda, att en skicklig riktare otvivelaktigt
skulle kunna med fördel utnyttja ett sådant sikte, men att en indifferent och dum karl
säkert skulle rikta bättre med det förutvarande siktet, samt att atmosfäriska
förhållandena missgynnade användandet av kikare och att det i varje fall var nödvändigt att
vid sidan av kikarsiktet hava de »vanliga» siktmedlen. Införandet av kikarsikten visade
sig emellertid vara ett steg i rätt riktning och numera äro alla fartygspjäser försedda
med dylika siktmedel.
För avståndsmätningen hade under 1880- och 1890-talen ett flertal olika instrument
blivit konstruerade, vilka samtliga grundade sig på kännedomen om det vertikala
avståndet mellan 2 punkter å målet, den s. k. basen. Sedan segelfartygen försvunnit ur
örlogsflottorna och därmed möjligheten att med någorlunda tillförlitlighet på förhand
kunna bestämma storleken av en sådan bas vid målet i hög grad minskats, utröntes
dennas storlek genom inskjutning. Därvid gick man så till väga att vid träff å målet mättes
den vinkel, som riktlinjerna från den mätande till basens ändpunkter bildade med
varandra. Avståndet till målet var därvid lika med den skottvidd som svarade mot kanonens
elevation. I den triangel, som bestämdes av den mätta vinkeln och dennas ben, av vilka
ettdera ansågs sammanfalla med det horisontala avståndet mellan kanon och mål samt den
sökta vertikala basen å målet, kunde därefter denna senare med lätthet beräknas. Sedan
ett »inskjutet» värde å basen på så sätt erhållits, användes detta för beräkning av avstå
-det till målet vid den fortsatta skjutningen, under ständig mätning av förutnämnda
vinkel. De instrument, som grundade sig på en dylik skjutmetod och som kommo till
användning i vår marin, voro Fleüriais’ och Lugeols. Dessa voro en modifierad och
Fig. 1217. Fönstersikte med korn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
