Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Bergspjäser - Tunga fältkanonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ARTILLERIPJÄSER. TUNGA FÄLTKANONER.
631
Maximkanon, som är ganska lätt och vars skottvidd endast uppgår till 6 000 m., men
man förbereder försök med en 76.2 mm. bergshaubits.
Engelska armén är utrustad med en 7 cm. Vickers-Maximkanon, men denna pjäs
anses ej vara tillräckligt kraftig. Modernare är Vickers’ 94 mm. bergshaubits mjl8, som
väger omkring 730 kg.
Bofors lär hava konstruerat en kraftig 7.5 cm. bergspjäs med omkring 8 000 m.
skottvidd, men den är ganska tung och kräver 8 packbördor.
Tunga fältkanoner. En lätt och en tung kanon ingingo förr allmänt i
fältarméerna. Även när åtskilliga länder, bl. a. Sverige, på 1880-talet införde enhetlig
fältkanonkaliber, bibehöllo Frankrike, England och Ryssland tvenne fältkanonkalibrar,
men så småningom överfördes de tunga kanonerna till belägringsartilleriparkerna. I vårt
land hade år 1875 tillsatts en svensk-norsk artillerikommitté för att avgiva förslag till
en kanontyp för de förenade rikenas positionsartilleri och 1877 års och följande riksdagar
beviljade medel till anskaffning av positionskanoner, som kommo att utgöras av 12 cm.
kanon m]85 (fig. 1134). Hjulbältet har dock tillkommit först under senare år. Icke förr än
i 1891 års härordningsförslag upptogs emellertid positionsartilleriet som ett självständigt
artillerislag, men positionsartilleriregementet uppsattes först enligt 1901 års
härordning och dess beväpning utgöres numera av 15 cm. haubitser. I propositionen till 1906
års riksdag hade nämligen framhållits, att 12 cm. kanon m/85 icke kunde betraktas som
en tidsenlig pjäs och icke i samma mån som 15 cm. haubitser lämpade sig för ett offensivt
uppträdande. Samtidigt framhölls dock behovet av 10 cm. kanoner, men dylik materiel
anskaffades först 1917 (fig. 1142) och tilldelades Karlsborgs artillerikår.
Fälthärens tunga artilleri utgjordes nämligen i början av 1900-talet huvudsakligen
av 15 cm. haubitser. De tunga kanonerna hörde däremot i allmänhet fortfarande till
fotartilleriets belägrings-(fästnings-)formationer, ehuru 10 cm. kanoner åtminstone i
tyska armén kunde tilldelas fälthären för särskilda ändamål i synnerhet vid försvar av
starka fältbefästningar. Den äldre tyska 10.5 cm. kanonen mj04 hade elastisk
lavettrekyl med fjäderspade samt saknade sköld och moderna riktmedel. I England hade
emellertid ett tungt fältkanonbatteri redan tidigt tilldelats fördelningen. Under
boerkriget funnos inga tunga fältkanoner, utan de ersattes genom från örlogsflottan
landsatta 7.6 och 12 cm. marinkanoner, vilka försågos med provisoriska hjullavetter, men
även 12.7 och 15.24 cm. belägringskanoner kommo till användning. Den sedermera i
fördelningen ingående tunga fältkanonen utgjordes av 4.7 tums (12 cm.) kanon mj04
med kort eldrörsrekyl, rekylfjädrar och fjädrande axelspade. Denna pjäs ersattes år
1907 av en 5 tums (12.7 cm.) kanon med lång eldrörsrekyl. I Norge infördes 1901 en
10.5 cm. positionskanon från Schneider och 1904 en dylik pjäs från
Cockerill-Norden-felt. Ryssland har efter kriget i Ostasien ägnat stor uppmärksamhet åt det tunga
fältartilleriet, och i den tunga f ältartilleridivision, som tilldelades varj e armé, ingick ett
batteri 10.67 cm. kanoner m/12 av Schneiders konstruktion.
Under de senaste krigen har behovet av tunga fältkanoner alltmer framträtt. Under
Balkankriget begagnade sig särskilt serberna av tunga (12 cm.) kanoner med utmärkt
resultat för artilleristridens genomförande. Härav har man dragit den slutsatsen, att
tungt (10 cm.) snabbskjutande artilleri bör ingå i armékåren. Enligt den strax före
världskrigets utbrott planerade omorganisationen av det tunga artilleriet i Frankrike
skulle varje armékår också kunna påräkna en division 10 cm. kanoner.
Den svenska 12 cm. kanonen m/85 var visserligen mycket välskjutande, men såsom
fältpjäs var den behäftad med åtskilliga brister. Först och främst erfordrades bäddning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
