Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Räfflade pjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
VAPENTEKNIK.
Fig. 1082- Fransk granat 1858.
Sedan spärren (6) utdragits, kan stötbottnen (a), som är förlängd bakåt och slutar
med en skruv (d), dragas bakåt i kapseln (e) och därefter svängas ut åt höger kring
gångjärnet (/). Efter verkställd laddning sker stängandet i
motsatt ordning och avslutas genom kringvridning av
handtaget (g), varigenom stötbottnen, som är försedd med en
ståltätring (h), dragés något bakåt och samtidigt trycker
spärren mot det bakomvarande godset. På förslag av den
piemontesiske kaptenen Ca valli, som vistades vid Åker
för att mottaga kanoner för konungariket Sardiniens räkning,
försåg Wahrendorff 1846 sin bakladdningskanon med två
spiralvridna räfflor och spetsprojektilerna med två
järnringar. Cavalli fortsatte sedan försöken i Turin.
I Frankrike började man 1848 göra försök med räfflade
pjäser och 1858 antogs ett system räfflade framladdningsp jäser
av brons, efter försökskommissionens ordförande benämnt La
Hitte’s system, ehuru den egentlige konstruktören var överste
Treüille de Beaulieu. Den franska 86.5 mm. kanonen
med 4 kg. projektilvikt, benämnd »canon de 4», var försedd
med 6 trapetsformiga räfflor, i vilka 12 å projektilen (fig. 1082)
anbragta knappar av zink (ailettes) ingrepo, två i varje räffia.
Förutom granat och kartesch användes granatkartesch
med ett ganska komplicerat tidrör. Redan 1859 uppträdde
fransmännen i Italien med 36 dylika batterier, som visade
sig mycket överlägsna det slätborrade österrikiska artilleriet.
Övergången till räfflade pjäser påskyndades härigenom och
redan 1866 voro dylika antagna i nästan alla europeiska länder.
I Sverige infördes den räfflade framladdningsmateriélen
1863, nämligen 7 cm. (2.25 tums) kanoner för de ridande
batterierna samt 8 cm. (2.58 tums) och 10 cm. (3.24 tums)
kanoner för de åkande batterierna och fotbatterierna. Projektilerna, som voro
konstruerade för• knappstyrning, utgjordes av granatkartesch, kartesch samt granat och
brandgranat. Kastpjäserna kommo ur bruk i vårt land vid fältartilleriet. Vid 10 cm.
k. m/63 vägde projektilen 5.85 kg., utgångshastigheten var 400 m/sek.,
pjäsvikten 640 kg. och fordonsvikten 2 354 kg. Samme officer, frih. F.
Wrede, vilken såsom underlöjtnant varit med om konstruerandet av
1831 års materiel, hade tillfredsställelsen att såsom generalfälttygmästare
ersätta denna med nya kanoner, varvid lavetter, föreställare och
ammu-nitionsvagnar kunde bibehållas. Kanonerna hade egentligen blott tre
räfflor, avsedda för de å projektilens främre del befintliga zinkknapparna,
som voro styrknappar, men därjämte upptogos de å bakre delen av
projektilen förefintliga tre låga mässingsknapparna, stödknapparna, av tre
grunda räfflor, varigenom projektilens införande i loppet underlättades.
Sedan 10 cm. granaten förlängts och försetts med två zinkknappar till
varje räffla (fig. 1083), erhöll man en träffsäkerhet, som tävlade med den
preussiska, räfflade bakladdningskanonens.
Liksom i fråga om infanterigeväret hade nämligen Preussen
beträffande kanonerna gått sin egen väg. År 1851 anställdes försök med
Fig. 1083. 10 cm.
granat m/63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
