Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Äldre artillerimateriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ÄLDRE ARTILLERIMATERIEL.
557
singborg och Gadebusch. Resultatet av slaget vid Gadebusch tillskrev Stenbock, »näst
Gud», Cronstedt och hans kanoner. Under honom erhöll artilleriet en rörlighet och
framkomlighet, som det varken förut eller senare ägt. De fyra spannhästarna ersattes på
slagfältet utanför infanterieldens område av två aktionshästar, som drogo kanonen
avbröstad med mynningen mot fienden. Inom infanterieldens område ersattes
aktions-hästarna av anmarschbommar, medelst vilka servisen kunde rulla fram pjäsen, som
härigenom kunde följa infanteriet i ganska svår terräng. Eldhastigheten främjades genom
»geschwinta skott» och Polhems riktskruv samt uppdrevs till 15 sk./min. Vid de »geschwinta
skotten», som i mindre utsträckning använts redan under Gustav II Adolf, var
laddningen innesluten i en mycket tunn, svarvad trähylsa, vid vilken kulan fästes med
järntråd. Före införandet av riktskruven hade man begagnat riktkilar, som endast medgåvo
en mycket tidsödande höjdriktning.
De förnämsta egenskaperna hos Cronstedts svenska artillerisystem (1726) voro enkel
-het, likformighet, styrka och rörlighet, i vilka avseenden det överträffade det först 7 år
senare av Lavallière i Frankrike införda systemet. Cronstedts system omfattade följande
pjäser: regementsartilleri, bestående av
3-pundiga järn- och metallkanoner, 18
kaliber långa och 206 å 207 kg. tunga, samt
6-pundiga järn- och metallkanoner, 16 kaliber
långa och resp. 362 och 370 kg. tunga;
fält-artilleri, bestående av 3-pundig kanon med
spetskammare, 15 kal. lång och 290 kg.
tung, 3-pundig (7.96 cm.) kort (17 kal.)
och lång (19 kal.) slanga om resp. 345 och
360 kg., 6-pundig (9.77 cm.) slanga, 31 kal.
lång och 475 kg. tung, 12-pundig (12 cm.)
kanon, 23 kal. lång och 1 700 kg. tung; fästnings- och belägringsartilleri, bestående av
18- (14.11 cm.) och 24- (15.52 cm.) pundiga kanoner, 21 kal. långa och med resp.
2 440 och 3 100 kg. vikt. Dessutom funnos 16-pundiga haubitser samt 40-, 60- och
80-pundiga mörsare. Ryssar, polacker och danskar togo även det nya svenska systemet till
förebild.
En delvis ny och förbättrad materiel infördes i Sverige 1749 av Augustin
Ehren-svärd. Å denna materiel gjordes de mot svansen divergerande lavettsidorna parallella
och kanonerna, som förut gjutits över kärna, götos massiva och borrades.
I utlandet synes främst Fredrik II av Preussen hava vinnlagt sig om artilleriets
utveckling. Han indelade artilleriet i arméartilleri, regementsartilleri och ridande artilleri
samt införde en haubits med granat, d. v. s. en gjutjärnsbomb med svartkrutsladdning
och nedslagsrör, varigenom projektilen bragtes till krevad vid anslaget mot marken.
Artilleripjäsernas antal ökades avsevärt och uppgick tidvis till 4.5 pjäser på 1 000 man.
Efter sjuåriga kriget reorganiserades artilleriet i Frankrike av generalinspektören
för artilleriet Gribeauval 1765. Hans system (fig. 1079), som var baserat på betydelsen
av rörlighet och nödvändigheten av de olika kalibrarnas specialisering, bibehölls i allt
väsentligt ända till de räfflade pjäsernas framträdande. Det var sålunda med denna
materiel, som Napoleonkrigen utfördes, och Napoleon kallade Gribeauval »le Père de
1’artillerie frangaise».
Napoleon, som själv var artillerist, använde artilleri i massa för att förbereda
infanterianfallet mot huvudanfallspunkten. Förut hade man använt civila kuskar,
Fig. 1079. Kanon och. hanbits efter Gribeauvals
system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
