Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Närstridsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
VAPENTEKNIK.
provisoriska handgranater var icke ofarligt och fordrade stor personlig skicklighet och
kallblodighet.
Under 1915 började förbättringarna och 1916 uteslöt CHALONskommissionen i
Frankrike nedslagshandgranaten och ett bestämt program för tidhandgranater fastställdes.
Nedslagshandgranater voro försedda med nedslagsrör och en säkringsanordning,vilken
armeras först genom själva kastet. Tidhandgranater tändas omedelbart före kastandet
och sprängas, då i desamma anbragt tidinrättning brunnit viss tid (5—8 sek.). I
Tyskland framställdes i hemorten först kulgranater av gjutjärn med svartkrutsladdning och
stubintråd utan sprängkapsel. Dessa kulgranater voro dock känsliga för väta och rätt
tunga, men ägde däremot stor transportsäkerhet. Ur kulgranaten utvecklades senare
ägghandgranaten.
Handgranater konstruerades därefter antingen för skrotverkan med tjockare gods
och en relitivt liten sprängladdning eller huvudsakligen för lufttrycksverkan med tunnare
gods och så stor sprängladdning som möjligt. De förra handgranaterna, som endast
kunna kastas från skyddad ställning, benämnas
vanligen för svar shandgranater, de senare anfallshandgranater.
Dessutom konstruerades specialhandgranater för
åstadkommande av brandverkan eller rök m. m.
samt gashandgranater.
Fig. 1041. Stielhandgranate Bz.
Geballte Ladnng.
Fig. 1042. Eierhandgranate.
Av tyska handgranater förefunnos i huvudsak två olika typer: skafthandgranat
och ägghandgranat.
Skafthandgranaten (Stielhandgranate, fig. 1041) är av plåt och väger 1 kg., varav 200
gr. brisant sprängämne (perdit). Tändinrättningen befinner sig i skaftet och bringas till
funktion genom dragning i ett snöre, varvid detonation inträffar efter 5 sek.
Kast-och transportsäkringarna (Bz 15) voro till en början otillfredsställande, varför
spräng-kapseln apterades först vid användningen, men senare förbättrades säkringarna (Bz 16).
Kastvidden uppgår till 35 m. Av huvudena till dessa handgranater bildade tyskarna
handgranatknippen (»geballte Ladung», fig. 1041), som kastades på pansarvagnstaken eller
på marken under tanks.
Ägghandgranaten (Eierhandgranate, fig. 1042) är av gjutjärn och väger blott 300 gr.,
sprängladdningen 30 gr. »Mischpulver», bestående av svartkrut, perklorat och
aluminium. Brandröret befinner sig i spetsen och bringas till funktion genom huvens
avlägsnande, varvid detonation inträffar efter 5 sek. Kastvidden uppgår till 50 m.
Dessa handgranater äro sålunda tidhandgranater. Endast en föga använd
diskus-handgranat var försedd med nedslagsinrättning.
Samtliga franska handgranater, varav 7 olika modeller förefunnos, voro försedda
med tidinrättning för 5 sek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
