Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
VAPENTEKNIK.
Arbetsförloppet vid den moderna tillverkningen av värj- och sabelklingor skiljer
sig i allmänhet ej från de operationer, varunder andra skärande stålvaror förfärdigas.
Med den under 14:e århundradet började användningen av plåtharnesk utbildar
sig även plåtslageriet till ett konstnärligt yrke. Bland berömda tyska harneskmakar e
kunna nämnas Desiderius Kollman i Augsburg, Lorenz Plattner och Wilhelm
Seussen-hofer i München. Lorenz Plattner åtnjöt hos kejsar Maximilian stort anseende och
deltog ofta i hans fälttåg. Wilhelm Seussenhofer, som vistades vid Karl V:s och Ferdinand
I:s hov, tillverkade åt dessa monarker praktfulla rustningar, som Augsburgs guldsmeder
försågo med sirater. Jörg Seussenhofer i Innsbruck var särskilt Ferdinand I:s
vapensmed och vapenmästare samt förfärdigade på dennes uppdrag ett harnesk, avsett till
gåva åt Frans I i Frankrike, vilket emellertid aldrig blev avsänt. Det är denna rustning,
som Napoleon I bortförde från Wien och uppställde i Louvren, under uppgift att den
tillhört Frans I. Bland Italiens mest framstående harneskmakare må nämnas Filippo
Nigroli jämte bröder, som arbetade åt Karl V och Frans I, Giovanni Ambrogio d. ä.,
Bernardo Givo och milanesaren Geronimo Spacini, som förfärdigat Karl V:s berömda
sköld.
I Kungl Livrustkammaren förvaras, såsom dess förnämsta prydnad, en rustning
från slutet av 1500-talet, som tillhört Karl IX (fig. 954). Rustningen, som anses vara
en av de förnämsta praktrustningar som finnas, har länge antagits vara ett arbete av
den ryktbare italienske mästaren Benvenuto Cellini, men tros numera havaj utförts av
vapensmeden Heinrich Knopf från München.
Moderna personliga skyddsmedel. Stålhjälmar. Med anledning av de
talrika huvudskadorna under världskriget, som utgjorde 15—25 % av samtliga skador,
infördes stålhjälmar i stormaktsarméerna (fig. 955—957).
Den franska hjälmen torde vara den för bäraren behagligaste, men på grund av sin
lätta konstruktion erbjuder den alltför ringa skydd. Den engelska hjälmen är av något
tyngre konstruktion, men på grund av sitt handfatsliknande utseende lämnar den tin-
Fig. 955. Fransk stålhjälm. Fig. 956. Engelsk stålhjälm.
ningarna, nacken och pannans övre del m. m. oskyddade. Den tyska hjälmen är nog
den effektivaste, men den är tung och klumpig samt genom sin djupt nedgående bakre
kant till besvär vid skjutning i liggande ställning. Med dessa hjälmar har en serie expe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
