Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
VAPENTEKNIK.
Från 8:e till och med ll:e århundradet begagnades en skinn- eller tygjacka med
tätt intill varandra påsydda järnringar, kallad ringskjorta. Från 10:e århundradet
användes därjämte fjällskjortan, en med påsydda, spån- eller taktegellikt över varandra
lagda bladfjäll av järn eller stål försedd vapendräkt, som bibehöll sig in i det 13:e
århundradet. Från ll:e århundradet finner man i Frankrike och England, mera sällan
i Tyskland, även bleckskjortor, vilkas metalliska plattor eller bucklor voro medelst
ox-senor fastsydda på skinn. Från 13:e århundradet förskriver sig korazin eller jazerin,
en skjortlik beklädnad av färgat tyg, invändigt belagd med metalliska fjäll, vilkas
förgyllda nitar voro synliga utanpå tyget. Från det 13:e till det 15:e århundradet
begagnades dessutom det fula, läderbandade ringharnesket, varå alla fogar mellan de
särskilda raderna av metallringar voro betäckta med läderremsor. Huvudbetäckningen
utgjordes av ett slags kapuschong och en däröver påtryckt järnhatt.
Pansarskjortan av metalltråd synes emellertid redan ganska tidigt, om ock mera
undantagsvis, hava varit i bruk. Sedan tråddragningen uppfunnits (1306 i Nürnberg),
blev pansarskjortan den allmänt nyttjade krigardräkten, till dess man, på grund av dess
ringa motståndsförmåga mot hugg och stöt, mot slutet av 1300-talet började övergå
till plåtharnesk.
Omkring år 1370 var den fullständiga järnrustningen redan i bruk och erhöll
under det följande århundradet, särskilt på Maximilian I:s (»den siste riddarens») tid, sin
fulländade form. Fig. 952 och 953 visa en riddare i maximiliansk rustning, vars
huvuddelar voro: hjälmen med visir (3), halsberget (7) och harnesket, som bestod av bröst- (8)
och ryggstycke (13). Under harnesket hade riddaren en vadderad tröja av älghud
(»kyller»), vartill hörde en fot- och benbeklädnad, likaledes av älghud. Ovanpå detta kyller
bars pansarskjortan (29). Skörtet, som skyddade ländtrakten, bestod av fram- och
bakskört (11, 12, 14). Harnesket åtspändes fast om midjan medelst en rem (15 a). Ovanpå
detsamma fästes axelstyckena (16); armarna skyddades av armskenorna (19) med
armbågs-stycken (20). Handskarna (22) voro av älghud med därå fästa skenor samt försedda med
kragar av järn. Å harnesket fanns anbragt en hake (23), mot vilken lansskaftet vilade.
Benen och fotterna skyddades av lårstycken (24), knästycken (25), benskenor (26) och de
skjuvbara skorna (28).
På liknande sätt var riddarens häst omsluten av järn.
Rustningarna från senare hälften av 16:e århundradet utmärka sig genom vackert,
ciselerat arbete, men på samma gång genom sin stora tyngd. Skenor och plåtar gjordes
allt tjockare för att kunna skydda mot eldvapen. Vikten av en riddarrustning,
oberäknat hjälmen, uppgick till 20 å 26 kg. Hjälmen vägde 2—5 kg., pansarskjortan 5—8 kg.,
skölden 3.6—6 kg. och svärdet 1.5—3 kg. Den sammanlagda tyngd, som riddaren hade
att bära, utgjorde således 32—48 kg. Den fullrustade riddaren hade dessutom att sköta
sin jämväl tunga lans och bestå strider, som fordrade stor vighet. Den adlige gossens
ridderliga uppfostran måste fördenskull börja redan under det 8:e året och var
fulländad, först när han blivit 21 år.
I den mån eldvapnen blevo mera verksamma, erbjöd rustningen allt mindre
skydd, varför man så småningom lade bort det ena harneskstycket efter det andra. Detta
skedde först med benskenorna, varigenom uppkom det s. k. halva harnesket. Därefter
försvunno även lårstyckena och armskenorna; slutligen voro, utom hjälmen, endast
bröst- och ryggharnesk bibehållna hos det tunga kavalleriet, senare tiders »kyrassiärer».
I vårt land användes under Gustat I och hans söner tre olika slags ryttarrustningar,
nämligen köritz, drabbtyg och skyttetyg. De, som buro köritz, voro stålklädda från huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
