Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Serieur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
URTEKNIK.
Fig. 844.
Fig. 842. Fig. 843.
Hipps elektriska ur.
Ett av schweizaren Hipp
konstruerat växelströmsur, fig. 842 och
843, har kommit till stor användning
i Schweiz. En hästskoformad
elektro-magnet är upphängd vid ena polen
av en kraftig stålmagnet M, medan
dennas andra pol befinner sig mitt
emot ankaret A. Till följd av
strömväxlingarna uti
elektromagnetenslind-ningar attraheras dess poler mm’, fig.
844, växelvis av ankarets utsprång,
vilkas magnetism, till följd av
stålmag-netens inflytande, är motsatt
elektro-magnetpolernas. Genom en med an-
karet förenad spindel framsk jutes
steghjulet en tand för varje gång strömmen
passerar. Sker detta varje halv- eller
helsekund, kan man på steghjulets tapp
sätta en visare, som markerar halv- eller
helsekund. Därifrån få de övriga visarna
genom utväxling sina rörelser.
Ett elektriskt ur, som i detta
sammanhang förtjänar att omnämnas, är
Bardonuret, vars första modell
härstammar från år 1914, se fig. 845.
Pendeln är här upphängd i en böjlig
stång och innehåller en hästskomagnet
inlagd mellan tvenne skivor så att den
blir tillräckligt tung för att svängningarna
skola bli isokrona. Det är denna massa,
som gör svängningarna regelbundna.
Magneten svänger ovanför en spole
fäst på pendylens sockel, se fig. 846. Eör
varje svängning åstadkommes en kontakt,
och strömmen, som kommer från ett
litet element, släppes in i spolens
lind-ning, varvid ett magnetfält uppkommer,
Fig. 845. Bardonuret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
