Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Ur med balans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
URTEKNIK.
att svinborstets användning i uret fört fram idén om en elastisk inverkan på oron. Men
det var ett väldigt steg att tillryggalägga från denna primitiva förebild och till den första
form av spiralfjädern, som långt senare fram emot mitten av 1600-talet ungefär
samtidigt växte fram i franska, holländska och engelska huvuden. Det är i själva verket
tre personer, vilka var för sig göra anspråk på äran att hava uppfunnit spiralfjädern.
Fig. 818. Hookes och Huygens’ spiralfjäder.
Fig. 819. Ruckverk.
Fig. 820.
Cylindrisk
spiralfjäder.
Omkring år 1660 anbringade den engelske astronomiske mekanikern Hooke på
oron en fjäder, vilken hade form av en kort spiral. Historien omtalar vidare att denna
uppfinning blev hemlighållen till år 1675, då den berömde holländske vetenskapsmannen
Christian Huygens i London utställde ett fickur med fjäderreglering, vilket väckte
mycket uppseende. Huygens hade dessutom ersatt den armliknande balansen med
en dylik av rund form, så att oron då hade utseendet av ett helt htet hjul. Den av Hooke
och Huygens framställda formen för spiralfjädern, på vilken de var för sig gjorde krav
såsom självständig uppfinning, visas i princip å fig. 818.
År 1674 uppträdde den franske abbén Hautefeuille och
framhöll, att en fjäder, anbringad på oron, skulle underlätta och reglera
dennas svängningar. Men han stannade vid blotta förslaget, i stället för
att överföra det tiH verkligheten, vilket han heHer icke förmådde, enär
han saknade härför erforderliga tekniska kunskaper.
Emellertid var det nödvändigt att på något sätt kunna reglera urets
gång, och detta skedde genom inverkan på orofjädern medelst ett s. k.
ruckverk, som återgives i fig. 819.
Spiralfjädern a har blott tre till fyra varv, vilka man, genom att
förskjuta tandsegmentet b, kan förkorta eller förlänga, när man sätter
en urnyckel på fyrkanten av hjulet r.
Spiralfjädern blev så småningom ett levande organ, och fickuret,
som hittills endast haft en timvisare, kunde nu också erhålla
minut
visare. Likväl gick det blott långsamt framåt med utveckhngen av denna idé, och
den s. k. cylindriska spiralfjädern, fig. 820, blev först använd av engelsmannen John
Arnold år 1736. Tack vare de förbättringar, som undan för undan vidtogos i fråga
om spiralfjädern, blev urets gång aUt noggrannare. På 1500-talet visade fickuret
sålunda endast timmarna, på 1600-talet kom minutvisaren tiH och under 1700-talet kunde
man införa sekundmätning.
Alldeles särskild framgång fick arbetet på spiralfjäderns utveckling, när
vetenskapsmännen grundligt gingo till botten med utredningen av de teoretiska grunderna för
densamma. I all synnerhet öppnade den franske ingenjören Philipps skrift »sur le spiral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
