- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
395

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De äldsta tidmätarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ÄLDSTA TIDMÄTARNA. SOLURET.

395

skuggans längd. Man hade nämligen kommit underfund med, att man såsom tidmätare
kunde använda sin egen skugga, vilken upptäckt jämväl var beroende av en annan, den
nämligen, att det i regel råder ett bestämt förhållande mellan en människas längd och
längden av hennes fot. Var och en mätte sålunda längden av sin egen skugga med sin
egen fot, och mätningen gick till på så sätt, att man satte den ena foten framför den
andra, häl mot tå, och stegade så fram till den punkt, dit skuggan av hjässan nått, fig. 790.
Om man nu gjort upp att mötas vid så och så många fots skugga, kunde
sammanträffandet ske ganska noggrant, därigenom att var och en på angivet sätt mätte sin
egen skugga.

Fig. 791. Modell av en indisk gnomon.

Alla upptänkliga former av solur konstruerades under århundradenas lopp, och
otaliga äro såväl äldre som senare tiders system. Såväl små diminutiva solur som ock
jättestora sådana hava under tidernas lopp åstadkommits. Ett bland de mera kända
av det större slaget är det av en indisk furste Jey-Sing i Delhi under början av 1700-talet
uppförda, vilket också begagnades såsom observatorium, fig. 791.

t Ett annat märkligt solur av det mindre slaget är det som använts under många
århundraden och än i dag lär användas av pilgrimer på vandring till den heliga staden
Benares i Indien, fig. 792. Det är en stav c:a 160 cm lång och upptill 4 cm tjock. Nedtill
avsmalnar den koniskt och är försedd med en kraftig järnspets. I genomskärning är den
8-kantig, och på var och en av sidorna äro streck dragna med vissa mellanrum. När
staven skall användas såsom solur, tager man ur en urholkning i dess övre ända en c:a
15 cm lång, smal nål och sticker denna genom ett hål i staven, vilket hål är anbragt
strax ovanför siff er skalor na. Nålens spets tjänstgör såsom visare, i det att dess skugga
faller på tidskalan, när staven är lodrätt placerad. Härigenom får pilgrimen reda på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free