Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Specialtillverkningar - Eggverktyg - Knivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 METALLERNAS BEARBETNING.
järnet. Alla de primitiva skärverktyg, vilka med hänsyn både till användning och
teknik måste hava föregått skäran från Karnak, hava förstörts genom atmosferiliernas
inverkan, och till och med denna skära har blott genom en märkvärdig slump kunnat
bibehållas till våra dagar.
Så länge man ej var i stånd att framställa stål på regelbundet och fullt tekniskt
sätt, var man benägen att giva kopparn företräde framför det blott föga hårdare men
däremot lätt rostande och fula järnet. Det stål, som möjligen tillverkades, användes
helt säkert till det då för tiden allmänt burna vapnet, svärdet. Av denna anledning
förfärdigades nog pansar och hjälm ännu länge av den tänjbara och järnet tämligen
likställda kopparn, varemot anfallsvapnen gjordes av järn. Någon egentlig skillnad emellan
järn och stål gjordes emellertid ej på denna tid.
En mycket gammal järnkniv, kanske det äldsta fynd av detta slag, påträffades
av den bekante tyske fornforskaren Schliemann i det gamla
Tro ja bland byggnadslämningar efter den s. k. fjärde staden.
Denna kniv (fig. 481) var uppenbarligen försedd med ett
handtag, såsom framgår av den ännu kvarsittande återstoden av
Fig. 481. Järnkniv med ring för upphängning.
(Från ruinerna av det gamla Troja.)
Fig. 482. Kniv från Hallstattfältet.
Fig. 483. Gammalgermanska
knivar.
niten; en ring tjänade till knivens upphängning. Här är alltså, liksom vid den nyss
omtalade skäran, ett verktyg av utvecklad form utan något spår-av den oändliga
kedjan av föregångare. Redan på denna tid gällde de grekiska staterna Eubea, Beotien
och Akarnanien såsom gamla platser för järnsmide, och Demostenes och Sofokles voro
ju söner av knivfabrikanter.
Rikligare fynd härstamma från romartiden, under vilken man redan gjorde en
tydlig skillnad mellan järn och stål, fastän man ännu ej hade något särskilt namn för
detta senare; ordet acies, som egentligen betyder egg, udd, användes nämligen också
för att beteckna stål, vilket romarna förstodo att svetsa, såsom gjorda fynd bevisat.
Märkliga fynd gjordes år 1847 i gravfältet vid Hallstatt i Övre Österrike. Där
funnos icke mindre än 993 forngravar, vari påträffades 6 084 föremål, huvudsakligen
av brons och järn, till största delen knivar i form av en skära, 60—130 mm långa,
vidare svärd och mångfaldiga verktyg, såsom filar, mejslar, tänger och till och med
ett städ. Dessa fynd anses tillhöra övergångstiden mellan brons- och järnåldern
i mellersta Europa. Den äldre formen hos de i Tyskland funna knivarna var bakåtböjd
(fig. 482), varemot de från en senare tid voro raka (fig. 483). Så är även förhållandet
med de äldsta järnknivar från forntiden, som påträffats i Sverige (fig. 484—486),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
