Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Metalliska överdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDIGBEARBETNING. MEKANISK VERKSTADSINDUSTRI. METALLISKA ÖVERDRAG. 285
hindras, varjämte ytan putsas och gnides med kli, sågspån m. m. förmedelst borstar av
ylle eller hampa. Genom dylik omsorgsfull bearbetning kan tennlagret göras mycket
tunt. Den färdiga plåten håller 3—5 procent av sin vikt tenn och lagrets tjocklek
uppgår till 0.005 mm, motsvarande 36.5 gr pr kvm. Emellertid har man iakttagit att
en mängd mycket små, för blotta ögat nästan omärkliga hål uppstå i överdraget, om
detta är mycket tunt.
Enligt Mteles metod förtennas smärre föremål massvis genom deras inläggning i
en sluten, perforerad cylinder, som efter neddoppning i tennbadet försättes i rotation,
så att överflödigt tenn utslungas. Man kan även förtenna med tennpulver, framställt
genom hamring av nyss stelnat tenn, som är mycket sprött. Föremålet fuktas med
vanlig lödvätska, beströs med pulvret och uppvärmes tills detta smälter, varefter ytan
gnides med blånor. I handeln förekommande s. k. epicassit består av tennpulver, utrört
med ett reduktionsmedel till en grötlik pasta, med vilken föremålet bestrykes, varefter det
upphettas. Denna metod är särskilt användbar, om blott en del av föremålet skall
förtennas eller om det ej kan löstagas från sin omgivning.
Förtenning av järnbleck uppfanns i Böhmen i början av 1700-talet och spreds snart
till England, varest Europas största och äldsta tenngruvor finnas. Engelsk vitbleck
anses vara den bästa i handeln.
Ett särdeles prydligt och omtyckt överdrag av tenn eller zink är metaUmoaré.
Denna metod, som redan år 1814 infördes i praktiken genom Alard i Paris, grundar sig
därpå, att den smälta metallen vid stelnandet bildar kristallfigurer, vilka äro desto
större, ju långsammare stelnandet försiggår. Dessa figurer bliva ej omedelbart synliga
utan äro övertäckta av en tunn hinna, som dock lätt kan avlägsnas genom betning med
lämpliga vätskor. Visserligen kunna sådana figurer framställas hos vilken metall som
helst vid stelnandet, men de bliva vackrast hos tenn, och detta ju tjockare överdraget
är. Genom hastig eller oregelbunden avkylning har man i sin makt att efter behag
ändra mönstret. Man upphettar blecket eller föremålet, tills metallöverdraget börjar
smälta, och neddoppar detsamma därefter hastigt i vatten, varvid en fin, granitlik
moaré uppkommer. Påstänkes vattnet i droppar, Uppkommer under varje droppe ett
kristallisationscentrum med en stjärnformig figur. Låter man dropparna avrinna under
lämplig lutning hos blecket, får detta krusiga strimmor. Hålles en varm lödkolv med
spetsen mot det kalla tennet, tills detta smälter, framträder en mångstrålig stjärna
efter metallens avkylning och betning. Och låter man i stället lödkolvens egg vidröra
tennet, uppkomma på samma sätt kristallisationsstrimmor av olika form. Efter
avkylning och betning överspolas ytan med kaustikt kali eller natron för neutralisering
av syran, varefter den finlackeras för att erhålla bättre skydd mot luften samt ett
vackrare utseende. Naturligtvis måste moaréblecken under bearbetningen behandlas mycket
försiktigt med hammare av trä, på det att figurerna ej må förstöras. Metoden, som
förr spelade en viktig roll för tillverkning av vissa plåtarbeten, tillämpas dock numera
sällan.
Man kan även förse järnföremål med ett överdrag av smält aluminium, dock blott
efter föregående förtenning eller förzinkning.
Förzinkning av järn är billigare än förtenning och skyddar bättre mot atmosfärens
åverkan, enär järnet genom beröring med zink blir elektronegativt och sålunda
oan-gripligt av det likaledes negativa syret. Förzinkat järn benämnes därför ofta, ehuru
oegentligt, galvaniserat. Förfaringssättet överensstämmer i huvudsak med förtenning.
En svårighet uppkommer därigenom, att den smälta zinken med järnet bildar en
le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
