Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Gjutning - De olika formningssätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
METALLERNAS BEARBETNING.
Fig. 14. Elektriskt driven sandsikt.
Fig. 15. Sandblandningsmaskin.
svarvad kärna av lera. Denna idé var dock ej ny, i det att Theophilus omkr. år 1100,
alltså 400 år förut, beskrivit, huru man kunde forma en ringklocka genom uppsvarvning
av formen med profilmodell eller schablon samt omtalat, huru kärnan kunde formas
genom lindning av tåg kring en med radiella flänsar försedd kärnspindel samt
påsmet-ning av lera under svärvningen. Vi
finna här således det tidigaste
uppslaget till den i våra dagar så
mycket använda schablonformningen.
En betydelsefull uppfinning
gjordes 1849 av engelsmannen A. Schanks,
nämligen ett »sätt att giva form åt
vissa metaller i smält tillstånd vid
gjutning av rörformiga föremål,
bestående däruti, att den smälta
metallen hälles uti ihåliga cylindriska
formar i horisontalt läge, vilka sättas
i rotation, så att den uppkomna centrifugalkraften pressar metallen likformigt
intill formens inre yta». Metoden avsåg ursprungligen en gjutning av ihåliga
föremål utan kärna. Visserligen förbättrades densamma av J. Whitley 1865 och W.
Thompson 1873, men den har ej fått någon större användning i praktiken, om
man undantager ett par specialtillverkningar, nämligen dels gjut järnsrör och dels
kolvringar till snabbmotorer, vilka senare fordra ett synnerligen tätt och hårt material med
stor elasticitet. De tillverkas av British Piston Ring C:o med användning av en av
Qubridge uppfunnen centrifugalmaskin. I Sverige fick metoden en tid tillämpning
för framställning av täta, biåsfria stålgöt genom centrifugering medelst en av Sebeniüs
uppfunnen apparat, uppsatt vid Ny kroppa järnverk, dock utan avsevärd framgång.
Den princip, som ligger till
grund för användningen av
roterande gjutformar, är den, att
metallen skall stelna under ett
tryck, som överstiger
atmosfärens, varigenom de av flera
anledningar i den smälta
metallen befintliga gasblåsorna
utpressas. Samma resultat kan
givetvis vinnas även genom
andra gjutmetoder, bland vilka
den vanligaste torde vara
användning av sjunkhuvud. Detta
utgöres av en ovanpå den
egentliga formen anordnad reservoar
(sjunkbox), fylld med smält metall, som dels verkar på gjutgodset genom sitt
övertryck och sålunda utpressar gasblåsorna samt dels tillströmmar till de sist stelnade
delarna, fyllande de håligheter (»pipes»), som där eljest skulle bildas genom metallens
krympning.
En annan metod för erhållande av tätt gjutgods genom metallens utsättande för
ett övertryck under och omedelbart före stelningen är den s. k. pressgjutningen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
