Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Andra metaller än järn och deras legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
940
HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
Brinellhärdhet
Brons.............................................. 60—80 kg mm3
Tenn-vitmetall..................................... 30—35 >
Bly-vitmetall...................................... 20—25 »
Lurgia-metall...................................... 25—35 >
Med stigande temperatur aytar hårdheten vid samtliga typerna, dock långsammare
för brons än för de övriga.
Segheten hos lagermetall provas genom slagböjningsprov enligt Charpy på
provstycken 10 x 10 mm utan anvisning.
Vidare bestämmes stundom tryckhållfastheten genom stukningsprov på cylindriska
provstycken, varvid hoptryckning sker till dess sprickor uppträda på ytan.
Friktionsprov i särskilt för ändamålet avsedda provningsmaskiner hava även
utförts, särskilt för jämförande provning av olika lagermetaller. Det synes emellertid vara
mycket vanskligt att ur de vid dylika provningar erhållna resultaten draga några säkra
slutsatser rörande metallens egenskaper vid praktisk drift med dess ofta växlande
förhållanden.
Lödinetaller. För lödningsändamål vill man hava legeringar, som före sin
fullständiga stelning passera genom ett degigt, halvflytande tillstånd, emedan metallen i
dylikt halvsmält tillstånd har mindre benägenhet att flyta omkring. I övrigt får
lödmetallens beskaffenhet rätta sig efter de metaller, som skola lödas, och föremålets
användningsändamål .
S n ä 11 o d eller m j u k 1 o d är det vanligast använda lödmedlet, då inga större
krav ställas på lödfogens hållfasthet. Detta lod består av tenn och bly med för olika
ändamål varierande tennhalt. För hushållskärl får blyhalten icke vara för hög, ty eljest
föreligger fara att bly utlöses, varvid blyförgiftning kan uppstå. I Sverige finnes en
förordning som för lödning av hushållskärl tillåter en blyhalt av högst 10 % och till
förtenning av dylika högst 1 % bly. För elektriska ändamål och för lödning av tenn och
tennrika legeringar användes ett lod med hög tennhalt. För bly och blyrika legeringar
däremot ett lod med hög blyhalt. Det mest använda mjuklodet har en tennhalt av c:a
35—50 % och börjar smälta vid c:a 180° C.
Legeringar med mycket låg smältpunkt. Genom tillsats av
vismut och kadmium kan smältpunkten hos bly-tennlegeringar avsevärt sänkas och
därigenom mycket lättflutna lod erhållas. Följande tabell anger efter Goerens smältpunkt
och ungefärlig sammansättning för några dylika legeringar.
Beteckning Sm
ält-punkt, ’C Bly % Tenn % Vismut Kadmium
% %
Lipowitz-metall . 65.7 28.9 8.7 56.0 6.4
Newtons » 93 33.8 11.7 54.5 — !
Roses » 95 27.8 16.1 56.1 —
Woods > . < .... 71 35.5 10.2 44.6 9.7
Beträffande ovan angivna legeringar är att märka, att vid hopsmältning av metaller
av vanlig handelskvalitet dessa ofta äro förorenade genom andra metaller, varjämte vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
