Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Andra metaller än järn och deras legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOGRAFISK PROVNING. ANDRA METALLER ÄN JÄRN OCH DERAS LEGERINGAR. 937
En annan grupp aluminiumlegeringar av betydelse för gjutningsändamål äro de
med zink eller med zink och koppar. En dylik legering benämnd Nr 31 eller German
alloy med 82 % Al, 12—14 % Zn och 3 % Cu samt stundom 0.5 % Mn har fått relativt
stor användning och man kan för denna i gjutet tillstånd räkna med draghållfasthet av
15—21 kg/mm2, tänjbarhet på 2” 0.5—3 % och specifik vikt 3. Aluminiumlegeringar
med 35 % zink användas för vanligt lättgjutgods men äro spröda.
På allra sista tiden hava för gjutningsändamål legeringar av aluminium och kisel
med c:a 10—14 % kisel blivit av betydelse. Denna legering benämnes silumin eller
Alpax. För att legeringen efter gjutning skall visa goda egenskaper är det nödvändigt
att till smältan sätta alkalifluorider eller hydrat. Härigenom uppkommer vid gjutning
en struktur bestående av ett finfördelat eutektikum och en ringa mängd
primärkristaller av aluminium och hållfastheten blir god, speciellt hållfastheten mot nötning.
Bland de äldsta kända kommersiella lättmetallegeringarna äro aluminiums
legeringar med magnesium, kända under namnet magnalium. Ursprungligen var
magnesiumhalten i dessa legeringar hög, ända upp till 30 %, men vanligen 10 å 12 %.
Magnesium är emellertid relativt dyr och detta har medfört, att magnalium numera i regel
har ganska låg magnesiumhalt och i stället låga halter av koppar och nickel. Den förut
omnämnda Y-alloy tillhör denna grupp.
Flertalet av de omnämnda legeringarna för gjutningsändamål äro även smidbara.
För smidnings- och valsningsändamål är det emellertid numera den legering som
benämnes duraluminium, som helt dominerar alla övriga och fått stor betydelse bl. a.
för flygplanstillverkning. Duraluminium har ungefärligen följande sammansättning:
Al 94 %, Cu 4 % samt c:a 0.5 %.av vardera Mg, Mn, Fe och Si. Trots de små mängder,
i vilka dessa senare ämnen ingå i legeringen, äro de dock icke utan betydelse för
legeringens egenskaper. I vissa fall kan även ingå 1—3 % zink.
Duraluminium har en specifik vikt av 2.8—2.9 samt i gjutet tillstånd följande
håll-fasthetsegenskaper: brottgräns 10—13 kg/mm3, tänjbarhet 2 %. Genom bearbetning
och värmebehandling (härdning) kunna emellertid hållfasthetsegenskaperna i betydlig
grad förbättras, så att valsat och härdat material kan hava brottgräns upp till 40 å 50
kg/mm2 och tänjbarhet över 20 %. Härdningen sker i vatten från en temperatur av c:a
475—520°. Omedelbart efter härdningen är metallen fortfarande mjuk och lätt att
bearbeta under 1 å 2 timmar men hårdnar därefter så småningom. För bearbetning
anlöpes legeringen till 350° med långsam svalning. Utmattningsgränsen för
duraluminium i härdat tillstånd är 9—11 kg/mm2.
Flera i marknaden förekommande aluminiumlegeringar med olika namn såsom
aludur, lautal, skleron hava liknande sammansättning och egenskaper som duraluminium.
För alla aluminiumlegeringarna gäller, att de äro mindre motståndskraftiga mot
frätning än rent aluminium. På senaste tiden har man sökt förbättra motståndsförmågan
mot frätning genom s. k. anodisk oxidation, varvid en tunn oxidbeläggning avsiktligt
åstadkommes på legeringens yta genom behandling i ett kromsyrebad.
Magnesiumlegeringar eller Ultr a-lätta legeringar. Ännu
lättare än aluminiumlegeringarna bliva sådana legeringar, i vilka magnesium utgör
huvudbeståndsdel. I regel ingår i dylika 90—95 % magnesium, 4—8 % zink, 0—2 %
aluminium samt små mängder av järn, koppar, mangan och bly. Mest känd är den s. k.
eZeføronmetallen med c:a 95 % Mg, 4.5 % Zn och 0.5 % Cu. Dylika metaller giva enligt
T. Ångström följande hållfasthetsvärden: draghållfasthet 20 kg/mm2, tänjbarhet 9 %,
slagarbete 2.6 kgcm/mm2 och specifik vikt under 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
