Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Legeringar, av E. S. Berglund - Ferrolegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGERINGAR. FERROLEGERINGAR.
837
De vanligast förekommande ferrolegeringarna äro ferrosilicium, ferromangan,
ferro-mangansilicium, ferrokrom, ferrotitan, ferrosiliciummanganaluminium,
ferrosilicium-aluminium, ferrovolfram, ferromolybden, ferrovanadin, ferronickel ocb ferrofosfor.
Ferrosilicium (Kiseljärn). Denna legering är den mest använda av alla
ferrolege-ringar, som tillverkas i elektrisk ugn. Lägre grader av legeringen kunna framställas i
masugn, men för de kiselrikare, högprocentiga sorterna måste den elektriska ugnen
användas.
Ferrosilicium, vilken legering, som namnet anger, består av järn och kisel, har en
kristallinisk struktur. Om dess kiselhalt ,är lägre än 20 %, är det finkristalliniskt och
liknar vitt tackjärn. Då kiselhalten överstiger 50 %, får det en blåaktig färg. Egentliga
vikten är beroende av kiselhalten och minskas allt eftersom kiselhalten ökas, emedan
järnets egentliga vikt äv 7.8, under det att kiselns är endast 2.49.
Kiselsyra reduceras av kol vid en temperatur av 1 485°, men den erforderliga
reduk-tionstemperaturen sjunker, då järn, som kan förenas med kiseln, är närvarande, och
desto mera ju mera järn får upptagas.
I masugnen kan kiseljärn, innehållande 10 % till 20 % kisel, framställas genom
reduktion av kvarts och järnmalm eller endast kiselsyrerik järnmalm medelst koks, varvid
varm bläster användes.
Vid framställning i elektrisk ugn kunna olika sorters charger komma till
användning, nämligen antingen smides järnsskrot, gjut järnsskrot eller ståls varvspån med kvarts
eller sand samt träkol eller koks, eller också kiselsyrerik järnmalm, kvarts eller sand
samt träkol eller koks. Valet av järnmaterial beror på vad som finnes att tillgå, men
svarvspån är det lämpligaste och mest förekommande, då smältningen därmed går
lugnare och bättre, delvis emedan mindre mängder slagg bildas i ugnen. Ju renare
råmaterialen äro, desto renare blir produkten. Av detta skäl föredrages smidesjärns- eller
stål-svarvspån framför gjutjärnsspån och användes av de flesta verk.
För införande av kiselsyra i chargen är kvarts att föredraga framför sand, emedan
kvartsen är renare och icke bildar så mycket slagg. Huruvida träkol eller koks bör
begagnas, beror mest på kostnaden för dessa material i den trakt, där verket är beläget.
På grund av processens starkt reducerande natur går det mesta av chargens
fosfor-och svavelinnehåll över i legeringen. Svavel kan dock i mindre grad förslaggas. ’
Slaggen ökar avsevärt svårigheterna vid smältningen, särskilt då man skall
framställa högprocentigt kiseljärn, emedan den, då den är mycket sur och svårsmält, gärna
stoppar till ugnen. Den ökar dessutom de föroreningar, som ingå i produkten, varför man
för denna produktion söker erhålla så rena material som möjligt.
Den för smältningen använda ugnen består vanligen av en på översidan öppen
fyrkantig låda, infodrad med eldfast tegel och instampad kolmassa. I ugnen nedhänger en
eller flera elektroder, omkring vilka chargen matas, allteftersom den smälter undan.
Elektroden står med sin ända ungefär 30 cm nere i chargen, och runt om elektrodspetsen
smälter materialet med tillhjälp av de små elektriska s. k. fribrännande ljusbågar, som
bildas i det lilla mellanrum av 1 å 2 cm, som av strömmen uppehälles mellan elektroden
och den smältande chargen. Ugnen har vanligen bottenelektrod. Man bör alltid tillse,
att osmält charge finnes runt om elektroden, emedan denna eljest hastigt förtäres av
luften. Härigenom förhindras också att gasformig kisel, som stiger upp efter elektroden,
förloras, då den kondenseras på den kalla beskickningen. Med vissa mellanrum, vilka
tagas så långa som möjligt, tappas ugnen, varvid tapphålet slås upp med ett järnspett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
