Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Krom - Molybden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Krom kan även framställas med tillhjälp av den elektriska strömmen antingen
genom elektrolys av kromsalter i lösning eller genom reduktion i elektrisk ugn. Enligt ett
av Möller och Street patenterat förfarande framställes krom elektrolytiskt ur en
lösning av natriumkromalun, natriumsulfat och svavelsyra. Anoderna utgöras av
blyplåtar, som äro nedsänkta i svavelsyra och med ett diafragma skilda från katoderna.
Som katoder användas kopparbleck. Metallen erhålles som en tät och vacker utfällning,
hårdare än stål.
Viktigare är dock framställningen i elektrisk ugn. En av Héroult konstruerad
ugnstyp har särskilt vunnit stor användning för detta ändamål (se stålframställning). Med
iakttagande av vissa försiktighetsmått kan på dylikt sätt en ren och kolfri krommetall
erhållas. Då emellertid krom huvudsakligen kommer till användning för legering med
järn och andra metaller till kromstål, framställes krom numera i stor utsträckning som
järnlegering direkt ur kromit. Detta kan ske i en vanlig martinugn infodrad med grafit
och koks och beskickad med en blandning av krommalm, träkol, kvarts och kalk. Man
erhåller en legering med 30—40 % krom. I Héroults elektriska ugn kan man utgå från
kromrikare material, så att en legering med upp till 70 % erhålles. En dylik håller
dessutom 23 % järn, 5 % kol samt mindre mängder kisel m. m. Den kan raffineras genom
avkolning i en ugn, vars härd är infodrad med kromjärn och kalk.
Ren krom är en spröd, silvervit och glänsande metall som lätt tager polityr. Den
är mycket beständig i luften, har en sp. vikt av 6.92 och smälter vid 1 520°.
Såsom nämnts har krom såsom sådan föga användning, utan den brukas mest till
legeringar. Den gör dessa i regeln hårdare, så att de stundom endast kunna bearbetas
medelst slipning. Viktigast äro legeringarna med järn, kromstål. Koppar, mässing, brons
och nysilver erhålla genom kromtillsats en ökad brotthållfasthet som närmar sig stålets.
Även ökas motståndskraften mot höga temperaturer och mot kemisk inverkan, t. ex.
rostfritt stål.
Ett maximum i kromproduktionen torde ha uppnåtts år 1918, då efterfrågan för
tillverkning av krigsmaterial var synnerligen stor, och följaktligen goda priser betalades,
så att även mindervärdiga fyndigheter med förtjänst kunde bearbetas. Man beräknar, att
detta år c:a 290 000 ton krommalm skola ha brutits. Priset på krom var 1860 över 4 kr.
per gram. F. n. kostar 1 kg c:a 75 öre.
Molybden.
Molybden påvisades först av Scheele 1778 i mineralet molybdenglans, vilket länge
ansetts vara ett slags grafit. I den av honom framställda molybdensyran konstaterade
han närvaron av en ny metall. Denna framställdes först av Hjelm 1783. Dess
egenskaper studerades närmare av bl. a. Berzelius, som ur molybdensyra framställde
metallen genom reduktion med vätgas.
Det viktigaste molybdenmineralet är molybdenglans eller molybdensulfid, som
förekommer i gnejser öch graniter i grafitliknande korn av bladig struktur. I brytvärda
mängder finnes den på flera ställen i södra Norge, varest år 1916 c: a 100 ton ren
molybdenglans brötos. I Sverige och på flera andra platser i Europa finnes den i små mängder.
Större förekomster finnas i Australien, Canada, Förenta staterna, Peru, Chile och Japan.
Ren molybden framställd på elektrisk väg är en silvervit metall, som vid högre
temperatur kan smidas och svetsas. Dess sp. v. är 9.0. Smältpunkten ligger vid c:a 2 250°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
