Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Metallframställningens allmänna grunder, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLFRAMSTÄLLNINGENS ALLMÄNNA GRUNDER.
731
Flamugnar erfordra i regel mera bränsle än kilns, men rostarbetet går fortare samt
blir med pulverformiga malmer fullständigare genomfört. Röstning i muffelugnar
erfordrar mera såväl bränsle som arbete än flamugnsrostning men tillåter bättre
tillvaratagande av rostgaserna för svavelsyrefabrikation, då dessa icke förorenas av
bränslegaser, vilket är fallet vid användande av flamugnar.
Vid röstningen tillgår så, att malmen, uppsatt i
schaktet eller utbredd å ugnsbottnen, upphettas medelst
kol-, olje- eller gaseldning, varvid svavlet antändes och
förbrinner till svavelsyrlighet eller svavelsyra, under
det att metallen oxideras till motsvarande metalloxid.
Svavelrika malmer erfordra efter antändningen litet
eller intet bränsle för att hålla röstningen i gång,
då svavlets förbränning alstrar tillräckligt med värme,
svavelfattiga malmer erfordra däremot mera sådant.
För att befordra oxideringen underkastas den
pulverformiga malmen en flitig omrörning, och detta sker
antingen för hand eller såsom numera ofta är vanligt
medelst mekaniska anordningar.
För schaktugnsrostningen användas antingen högre
schaktugnar, kilns (fig. 721), eller lägre sådana,
kis-brännare, vilka äro försedda med en rost av vridbara
järnstänger, på vilka malmen vilar (fig. 722). I
schaktugnen uppsättes malmen varvvis med mellanliggande
lager av bränsle, eller också upphettas den med
tillhjälp av en vid ugnens ena sida liggande eldstad.
Även gaseldade schaktugnar finnas. Ugnarna äro ofta
i bottnen försedda med en kägla av tegel eller en rost,
efter vilken malmen faller fram till uttaget.
Flamugnarna äro försedda med en (fig. 723) eller
oftast flera härdbottnar (fig. 760, sid. 764).
Rostgodset intages i den översta härdens ena ända, frammakas
under upprepade omrörningar till den andra’ändan, där
det genom öppningar i härdsulan får nedfalla på den
därunder liggande härden. Här fortgår behandlingen,
i det att malmen under omrörning frammakas till
härdens motsatta ända, och så fortsättes till dess alla
härdarna äro passerade, då det färdigrostade godset
uttages ur ugnen.
I Europa göres rostarbetet vanligen för hand i dessa s. k. frammakningsugnar, men
mekaniska rostugnar förekomma även. Sådana ugnar, som äro de i Förenta staterna på
grund av höga arbetslöner mest använda, finnas av många olika konstruktioner. Även
de mekaniska ugnarna kunna vara såväl en- som fleretagiga. Till formen kunna de
vara cirkelrunda, ringformiga eller rektangulära. Omrörningsverktygen bestå vanligen
av armar, stänger eller slädar försedda med tänder, vilka föras genom rostgodset och
därigenom åstadkomma en omrörning av detta. Ugnarna kunna vara sådana, att
rostgaserna uppblandas med eldstadsgaserna, men förses, då rostgaserna skola användas för
svavelsyretillverkning, med mufflar, i vilka röstningen försiggår.
Fig. 721. Schaktrostugn (kiln).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
