Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Fig. 704. Probering 1540, efter Biringuccio.
Fig. 705. Sugningsugn 1540, efter Biringuccio.
18 000 000 ton. De största operationerna gjordes dock vid Rio Tinto och Tarsis. Det
antages att romarna därifrån fingo 2 400 ton koppar årligen.
I Graslitz i Böhmen smältes kopparsulfidmalmer 1272 till skärsten, vilken rostades i
hopar för att kopparsulfiden skulle överföras till sulfat, som lakades ut med vatten, varpå
kopparn utfälldes med järn. Utfällning av koppar ur gruwatten praktiserades på
1200-talet i Österrike, och
förmodligen hade även romarna förstått
att begagna sig av denna
reaktion. I samtliga länder fortgick
bergshanteringen i övrigt i
huvudsak så, som den lärts av
fenicierna. Om därför endast
en någorlunda tillförlitlig
berättelse om metall
framställningen under någon av
romarrikets tidsperioder funnits att
tillgå, så hade säkerligen
därmed erhållits
sammanfattningen av all metallurgisk kunskap
från åtminstone tre årtusenden.
Sannolikt hade vi därigenom
också kommit till den
övertygelsen, att icke heller under de
första femtonhundra åren av
vår tidräkning några viktigare
metallurgiska framsteg blivit
gjorda.
Under dessa femtonhundra
år hade emellertid
bergshanteringen i större eller mindre
omfång utbrett sig till alla
Europas stater, och många
blomstrande bergverk hade icke
allenast uppstått utan även
hunnit nedläggas. Ingen
skriftställare har dock lämnat annat än
knapphändiga och oftast
överdrivna skildringar över^ dessa
bergverk och storleken av deras
produktion. Vi skulle därför vara
sämre underrättade om de vid
slutet av denna period befintliga bergverken och de sätt, varpå de metallurgiska
operationerna där utfördes, än över egyptiernas och feniciernas förfaringssätt, om icke en man
med mångsidiga kunskaper på det noggrannaste och fullständigaste hade beskrivit, huru de
metallurgiska konsterna bedrevos i medlet av 1500-talet. Denne man var Georg Agricola,
vars verk är av sådan betydelse, att hans framträdande anses beteckna en ny period
i den vetenskapliga metallurgiens historia. Som en föregångare till Agricola måste
Fig. 706. Silverugn 1540, efter Biringuccio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
