Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
drog, så snart lian genom Priestley fått kännedom om den i luften såsom beståndsdel
ingående syrgasen, med logisk skärpa konsekvenserna av dessa fakta och påvisade nu,
att förbränningen består i en förening av ett ämne med luftens syre, att metalloxiderna
äro föreningar av metaller och syre samt att t. ex. kolsyra är en förening av kol och syre.
Han utförde även undersökningar över salternas rätta natur och sammansättning.
Liksom en oxid bildas genom en metalls förening med syre, bildas enligt Lavoisier en syra
genom föreningen av en i regel icke metallisk kropp med syre. Genom förening av en
syra med en oxid uppstår ett salt. Lavoisiers teorier, varpå han grundade en
antiphlo-gistisk skola, möttes till en början av ett häftigt motstånd från de framstående kemister,
som voro hans samtida, och först under 1790-talet kunna hans åsikter sägas hava slagit
igenom. Hans upptäckter blevo för kemiens utveckling av en oerhörd betydelse, då
därigenom skapades en helt ny kemisk vetenskap.
I början av 1800-talet erhöll Lavoisiers förbränningsteori ett nytt stöd genom
Ber-zelius’, Nickolsons och Davys arbeten. Dessa forskare upptäckte nämligen, att de
kemiska föreningarna sönderdelas av den elektriska strömmen. Med tillhjälp härav
påvisades, att ett antal ämnen, vilka man hittills antagit vara enkla sådana, t. ex. alkalier
och alkaliska jordarter, bestodo av metall och syre. Härigenom förökades ånyo
metallernas antal avsevärt, och sedan dess hava ständigt nya tillkommit, bl. a. genom den av
Kirchhoff och Bunsen grundlagda spektralanalysen. Jämsides med dessa upptäckter
utvecklade sig den systematiska kemien, varvid Berzelii många epokgörande
forskningar och läror i grund skulle komma att förändra de gamla metallurgiska processerna.
Den närmare kännedomen om metallernas egenskaper och deras förhållande till
metalloiderna gjorde nämligen, att alldeles nya metallurgiska processer framkommo, i
det att utom de dittills vanliga torra smältprocesserna även sådana infördes på våta
vägen, där metallerna utlöstes medelst lösningar. Alla dessa nyheter erfordrade olika
slag av hjälpmedel, och därför hava också dessa, såsom ugnar, blästerapparater,
läknings- och filtreringsanordningar etc., undergått en betydande utveckling.
En annan mera betydande förändring i de gamla metallurgiska processerna skedde
därigenom, att stark elektrisk ström billigt började åstadkommas. Med dennas hjälp
kunde icke allenast dittills dyrbara metaller t. ex. aluminium med lätthet framställas,
utan härigenom skapades även en möjlighet att bekvämt ur smältprocessernas
råmetaller och legeringar erhålla rena metaller samt därvid även tillvarataga de mindre
mängder ädla metaller, som till äventyrs ingingo i råmetallerna.
Med avseende på åsikterna om materiens inre byggnad hade, som förut framhållits,
Demokritos’ atomlära, till följd av Platons och Aristoteles’ motstånd och stora auktoritet
i naturvetenskapliga frågor, icke vunnit beaktande, varken då den framkom eller under
mer än 2 000 år därefter. Det var först 1808, som atomteorien genom engelsmannen
Dalton åter blev aktuell. Dalton utförde en rad experimentella undersökningar och
baserade härpå sina åsikter till skillnad från de gamla grekerna, vilkas läror endast voro
frukten av filosofiska spekulationer. Vid studiet av ämnenas kemiska omvandling hade
man redan långt tidigare, framför allt genom engelsmannen Boyles arbeten på
1600-talet, fått den uppfattningen, att metallerna liksom också svavel, fosfor o. s. v. icke läto
sönderdela sig av något av de medel, som stodo till buds. Dessa substanser ansågos
därför som kemiska element eller grundämnen. Alla andra ämnen antogos bildade genom
att dessa element ingingo föreningar med varandra.
Dalton fann nu, att två element bilda en kemisk förening blott i bestämda
viktförhållanden, och då ett ämne i flera olika förhållanden förenar sig med ett annat, stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
