Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
rollen, och med dennas tillhjälp framkommo även andra förklaringar över uppkomsten
av metaller och mineral. Den av Strabon och många efter honom omfattade åsikten, att
metallerna och mineralen växte, fick stöd genom den iakttagelsen, att guld, silver, koppar
och många mineral på grund av sin kristalliniska struktur ofta fingo ett växtliknande
utseende. De substanser, av vilka metallerna bildades, tillskrevos en könsskillnad, varvid
svavel ansågs tillhöra det manliga och kvicksilver det kvinnliga könet. Bergsrån,
gruv-tomtar och andra andeväsen ansågos också hava mycket att beställa vid mineralens
tillkomst, och nere i de mörka gruvrummen drevo dessa sin hemlighetsfulla hantering. I
detta sammanhang kan framhållas, att tron på allehanda bergsrån, bergsfruar,
godsgubbar och gruvtomtar hållit i sig långt in på 1800-talet och på sina håll ända in i våra
dagar.
Alkemien överfördes under 1000- och 1100-talen till Västerlandet, där den under
1200-talet fick sin största blomstringsperiod. Guldmakeriet och de därmed förbundna
kemiska och metallurgiska
operationerna bedrevos sedan ännu
länge, ehuru de kommo i
vanrykte genom en mängd
okunniga äventyrare, som genom att
uppgiva sig vara i besittning
av hemligheten att göra guld
sökte skaffa sig fördelar. Fig.
699 visar det inre av ett
alke-mistiskt laboratorium.
Alkemister finnas för övrigt ännu i
våra dagar, och såväl i
Tyskland som i Frankrike utgivas
alkemistiska skrifter. För icke
länge sedan gick genom pressen
en notis, att en tysk professor lyckats framställa guld av kvicksilver.
På 1200-talet levde en man, som mycket bidragit att föra kemien och dess
användning inom metallurgien framåt. Denne man var Albert von Bollstädt, vanligen kallad
Albertus Magnus, som, ehuru han själv ivrigt sysslade med försök att göra guld, dock
även arbetade mot alkemiens villfarelser och många dess anhängares bedrägerier. Han
utgav en mängd skrifter, vari han fullständigt beskriver smältnings-,
destillations-och sublimationsprocesserna samt tillverkning av mässing, varvid såväl galmeja som
ugnsbrott kommit till användning. Han fastslog att arsenik var en metall, anmärkte
svavlets förhållande till metaller, förstod att skydda en smält metall mot luftens inverkan
medelst ett slaggtäcke o. s. v. Albertus Magnus sökte giva alla sina kemiska försök en
praktisk riktning i motsats till alkemisternas vanliga arbetssätt. Redan strävan att
motarbeta de härskande alkemistiska grundsatserna och bemödandet att erhålla en riktig och
sann kunskap om metallernas egenskaper är dessutom en stor förtjänst på grund av
det inflytande, detta haft på hans efterföljares åsikter.
Andra ryktbara män voro den på 1400-talet levande Basilius Valentinus, som
upptäckte antimon och förmodligen också vismut, samt på 1500-talet Theophrastus
Para-celsus. Denne senare, som icke allenast var känd som alkemist utan även som läkare
och rationell kemist, är den förste, som beskriver den metalliska zinken. Då de fyra nya
metaller, vilka sålunda tillkommit, icke kunde smidas liksom de förut bekanta, kallades
Fig. 699. Interiör från en alkemistverkstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
