Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Nyare metoder för direkt framställning av smidbart järn - Järnsvamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE METODER FÖR DIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. JÄRNSVAMP. 695
övergår till kolsyra. Genom att kolsyran upptager kol från en närliggande kolpartikei
övergår den sedan åter till koloxid.
Redan på 1850-talet var intresset för järnsvampmetoderna mycket stort, och
särskilt uppseende väckte på denna tid en av fransmannen A. Chenot utarbetad metod,
enligt vilken malmen blandades med träkol och inmatades i vertikala retorter av
eldfast tegel, som upphettades utifrån genom de varma förbränningsgaserna från särskilda
eldstäder. Retorterna voro nedtill förlängda med vattenkylda plåtbehållare, i vilka
järnsvampen fick svalna, innan den uttogs i luften. Chenots metod infördes vid några
franska, spanska och amerikanska järnverk, men övergavs snart, enär tillverkningen
icke lönade sig.
Chenot utförde även försök med gasreduktion, varvid malmen uppsattes enbart i
ett schakt och reducerades med generatorgas. Även denna metod övergavs emellertid
snart såsom varande oekonomisk.
Liknande metoder hava försökts av amerikanen Th. Blair och tysken A. Gurlt
men utan större framgång. Ett förslag till förbättring av Chenots gasreduktionsförfarande
framlades på 1890-talet av österrikaren J. von Ehrenwerth, som i och för malmens
förvärmning införde en förbränning av gasen i schaktets övre del, varigenom reduktionen
i schaktets nedre del kunde äga rum vid en högre temperatur. Härigenom nedsattes
reduktionstiden, och risken för att stoftfint kol skulle avskiljas ur koloxiden minskades.
Detta avskiljande av kol kan nämligen, såsom förut omnämnts, vid temperaturer under
c:a 700° bliva synnerligen besvärande, emedan det förorsakar söndersprängning av
malmen till pulver, varvid täppning i schaktet lätt uppstår. Även denna metod
blev emellertid oekonomisk på grund av för hög kolåtgång, beroende på att gasen
endast ofullständigt kunde utnyttjas för reduktionen till följd av de kemiska
jämviktslägen, som inträffa vid reduktion av järnoxider medelst koloxid.
Vid flera av de på senare tid föreslagna gasreduktionsmetoderna utföres
reduktionen icke med generatorgas utan med en betydligt koloxidrikare gas, vilken
fram-ställes därigenom, att en del av den genom malmens reduktion erhållna kolsyre haltiga
gasen ledes genom ett glödande kollager, varvid kolsyran av det glödande kolet
åter-föres till koloxid, vilken på nytt kan användas för malmens reduktion. Härigenom
undviker man reduktionsgasens utspädning med kväve. Enligt denna princip har
spanjoren A. E. Bourcoud utarbetat ett förfaringssätt, vilket dock är ganska komplicerat
och icke har fått någon användning.
I Sverige har järnsvampproblemet under de senaste årtiondena varit föremål för
ett allt mera stegrat intresse. Bland äldre föreslagna metoder, vilka icke kommit till
teknisk användning, må nämnas J. Wiborgs och G. Gröndals. Dessa grunda sig på
i huvudsak samma princip. Slig och kolpulver blandas och upphettas till
reduktions-temperatur genom att i själva reduktionsrummet inledes varm generatorgas, vilken
blivit upphettad i rekuperatorer eller regeneratorer, eldade medelst den från
reduktionsrummet bortgående gasen. Wiborg hade tänkt sig reduktionen utförd i en
frammak-ningsugn, Gröndal däremot använde en rullugn, varmed försök blevo utförda vid
Herräng år 1909.
Sieurins metod. Den enda järnsvampmetod, som hittills kommit till
industriell användning i större skala, är den av Emil Sieurin uppfunna, vilken använts vid
Höganäs allt sedan år 1908. Såsom råmaterial för denna metod användas rik slig av
Gällivaremalm samt mindervärdiga skånska stenkol. Slig och stenkolspulver inpackas
varvtals i runda kapslar av eldfast tegel, vilka därefter tillslutas och insättas i en ringugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
