Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indirekt framställning av smidbart järn. GÖTJÄRNSMETODER.
679
komma in och värma sina stelfrusna lemmar. Av ren barmhärtighet villforo arbetarna
hans begäran. Mannen var en Sheffi eldfabrikant vid namn Walker, som på detta föga
hedrande sätt skaffade sig kännedom om Huntsmans tillvägagångssätt. Kort tid
därefter tillverkades degelstål även vid flera andra fabriker i Sheffield och så småningom
blev metoden mera allmänt känd. Fransmannen Gabriel Jars, som år 1765 besökte
Sheffield, kunde sålunda i sin reseberättelse lämna en tämligen nöjaktig beskrivning av
metoden.
Huntsman använde för sina smältningar en ugn av ungefär samma typ som de
ugnar, som användes för smältning av mässing, men mindre och med plats för endast
en degel. Ugnen drevs med skorstensdrag och för att degeln icke skulle avkylas av
roststängerna placerades den icke direkt på dessa, utan som underlag användes en efter
degelns storlek avpassad sten. Rummet omkring degeln fylldes med bästa sortens koks,
och degeln täcktes upptill med ett lock av sten. För att man skulle erhålla tillräckligt
kraftigt drag gjordes skorstenen särskilt hög. Den ugnstyp, som Huntsman använde,
har med små förändringar bibehållit sig ända
in i våra dagar. En dylik ugn från senare
tid visar fig. 680.
De av Huntsman använda deglarna,
som antagligen tillverkats av eldfast lera
från Stoubridge, voro mycket små, 225—
250 mm höga och 150 mm i diameter, och
beskickningen utgjordes av brännstål, som
sönderslagits i bitar av 50 till 80 mm:s längd,
till vilket sattes sönderslaget glas.
Smältningen varade tre till fyra timmar. Tid efter
annan undersökte arbetaren, om stålet var
smält och tillräckligt tunnflytande, och när
så var fallet, omrördes stålet kraftigt, varpå
degeln upptogs med en tång och dess innehåll tömdes i en kokill av gjutjärn.
Det utspreds och troddes allmänt, att orsaken till att Huntsman erhöll ett så
utmärkt stål låg i vissa hemliga tillsatser, som denne gjorde till det smälta stålet. Även
de ståltillverkare, som vare sig genom spioneri eller genom mutor lyckats komma
Huntsmans hemlighet på spåren, plägade driva hemlighetsmakeri med vissa flussmedel, vilka
de egenhändigt tillsatte innan deglarna tillslötos. Det kan dock sägas, att förutom den
jämnhet, som stålet erhöll därigenom att det smältes i degel och tappades i så små
ko-killer, att någon segring knappast kunde komma i fråga, måste det Sheffieldska
degel-stålets under längre tid än ett sekel över hela världen gående anseende som det yppersta
stål till största delen skrivas på det förhållandet, att såväl Huntsman själv som hans
efterföljare, av vilka särskilt kan nämnas Marshall, som råmaterial för sin
ståltillverkning använde brännstål, tillverkat av bästa svenska Dannemorajärn.
Huntsman tillverkade endast stål med höga kolhalter, huvudsakligen avsett till
verktyg. Som produkten blev dyr, inskränkte man sig länge till att endast framställa
hårdare stål av bästa kvalitet; det var först längre fram i tiden, som metoden även togs
i anspråk för framställning av stål med lägre kolhalt. Den som började härmed och
även inlagt största förtjänsten om utvecklingen av denna gren av
degelstålstillverk-ningen, är firman Friedrich Krupp i Essen.
Är 1811 köpte Friedrich Krupp en liten valkkvarn och uppförde vid denna en
Fig. 680. Degelugn för kokseldning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
