Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Fig. 636. Bessemerblåsning vid Edsken 1858.
Jernkontoret beviljade också ett förlagslån av 50 000 Rdr. Rmt., vilket belopp
sedermera till en tredjedel efterskänktes såsom bidrag från Brukssocietetens sida till
den för vår industri så viktiga metodens genomförande.
Redan i medio av mars föreligger en ny rapport till Jernkontoret över
bessemer-blåsningen vid Edsken, denna gång från direktör A. Grill, som meddelade, att man
vidtagit väsentliga förbättringar av såväl masugn som rostugn i avsikt att erhålla den
sättningsgrad på tackjärnet, som befunnits mest lämplig, samt att en ny bessemerugn
uppförts efter ritningar, som
erhållits från Bessemer.
Denna ugn var fast och bestod av
en vertikal cylinder, i vilken
blästern inleddes i horisontell
riktning vid bottnen. Stålet
uttappades på samma sätt
som i en vanlig kupolugn.
Denna ugn ansågs säkrare
kunna lämna en jämn
produkt av åstundad
beskaffenhet än den gamla ugnen
och användes omväxlande
med denna. En ny stående
ugn med delvis ändrad
konstruktion var ävenledes
avsedd att uppföras.
Den engelske expert,
som lett de första försöken,
hemreste våren 1858,
varefter Göransson själv med
biträde av C. Lundvik och
C. P. Lindberg med
växlande framgång fortsatte med
experimenterandet. En och
annan gång blev stålet gott,
vilket uppmuntrade till
fortsatta försök, men oftast
erhölls stål av dålig
beskaffen
het och med inblandad slagg, varför Göransson började taga i övervägande att helt upphöra
med alla försök. Så stodo sakerna i början av juli månad år 1858. Man hade då under
en tid sökt övervinna svårigheterna huvudsakligen genom att öka blästerns pression, men,
som resultaten blivit allt sämre och sämre, beslöt Göransson att med bortseende från
trycket i stället tillföra en betydligt större kvantitet luft. Ugnen ändrades nu så, att den
i stället för med 6 formor av 5/8 tums diameter försågs med 11 formor av 3/4 tums
diameter. Med den så ändrade ugnen blåstes första gången den 18 juli 1858, varvid det
visade sig, att vägen till framgång äntligen var nådd. Man fick nämligen en varm och ren
gång i ugnen, och stålet blev så kvickt och lättflytande, att all slagg flöt upp genom
detsamma och slaggfria göt erhöllos. Upprepade försök visade, att problemet i själva verket
var löst. Utseendet av den vid Edsken använda, fasta bessemerugnen framgår av fig. 636.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
