Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Välljärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. VÄLLJÄRNSMETODER.
615
ningen i Sheffield, och den berömmelse, som sheffieldstålet erhållit, får huvudsakligen
tillskrivas det utmärkta material, varpå dess framställning är baserad.
Fig. 615 återgiver en nutida svensk vallonhärd. Den har endast en forma och en
arbetsöppning a. Själva härden begränsas av tack järnshällar, vilka benämnas resp.
bottenhällen, formhällen, askväggen, biåsväggen (mitt emot forman), brasshällen (på vilken
gösarna skjutas in) samt lackhällen (utanför arbetsöppningen). Härden omställes en
gång i veckan och forman måste justeras ytterligare 2 å 3 gånger i veckan, varvid även
härden rengöres. Tackjärnsgösarna hava en bredd av c:a 250 mm, en tjocklek av c:a 90
mm samt en längd av 4 å 5 meter. Som de gjutas i sand, måste de noga rengöras, och till
detta ändamål brukar man låta dem ligga ute en längre tid, då ytskorpan lättare kan
avskrapas. Brottet bör vara grovgnistrigt helvitt med grova mörkgrå hagel i gösens
kärnmassa. Tackjärnsgösarna införas genom den mittemot arbetsöppningen belägna
öppningen b, som är så stor, att tvenne gösar samtidigt kunna införas genom densamma.
De uppläggas på rullar och införas så långt fram i härden, att deras framändar komma att
skjuta in så mycket i rummet över forman, att vid smältningen tillräckligt mycket järn
för bildandet av en smälta erhålles.
Som gösarna, sedan tillräckligt med
järn avsmält, ej bruka utdragas under
det smältan färdiggöres, äro
gösändarna så heta, att efter
framskjut-ningen tackjärnet till nästa smälta
omedelbart börjar att rikligt avsmälta
och droppa ned genom focus till
härdbottnens slagglager, varvid kisel och
en del av manganet oxideras.
Vallon-metoden renar likaledes såväl från
fosfor som från svavel.
Brytningen, som till att börja med ej bedrives vidare kraftigt, emedan man ej vill
att massan skall råka i kok, fortsättes tills härden är full av färskor, då tvenne smeder
börja att uppbryta alla färskorna. Härvid bildas på härdbottnen ett slaggbad, i vilket
det i focus från färskorna avsmälta järnet får utbilda sig till en smälta. Under hela
processen har tackjärn neddroppat och blandat sig med färskjärnet, i vilket det bildar hårda
körtlar och korn.
När smältan är färdig, uttages den ur härden och föres till hammaren för att
hopslås, varvid man vänder smältan så, att undersidan kommer upp, ty översidan är alltid
inmängd med kolstycken och slagg, som ej får insmidas i smältan. Tillverkningen av en
smälta tager vanligen en tid av 40—50 min. i anspråk; tiden härför varierar med
tackjärnets sammansättning, speciellt med dess manganhalt. Blästern är kall och har en
pression av 100—120 mm. Produktionen uppgår för en härd till c:a 9 å 10 ton pr vecka
med en kolåtgång av 60 å 66 hl »mätt mått» pr ton smältstycken och en avbränna av
vanligen c:a 12 %. Varje smälta uppdelas vanligtvis i tvenne smältstycken, vilka sedan
vällas och uträckas.
Vällningen sker i räckhärden, som är av liknande konstruktion som vallonhärden.
Den är försedd med en forma, och förbränningsgaserna, som avgå genom en öppning i
valvet mitt emot forman, passera först genom en förvärmningsugn, liknande en liten
vällugn, innan de avgå till skorstenen. I förvärmningsugnen inläggas smältstyckena i
och för förvärmning, innan de inläggas i själva räckhärden. I denna bruka samtidigt
Fig. 615. Svensk vallonhärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
